Lekstuga

Väderprognosen visade att det skulle vara soligt i dag, men dagen började med tjock dimma så allt jag såg var husen på andra sidan gatan. Vid lunchtiden var det samma sak. Prognosen säger sol, men dimman sitter kvar. Till slut fattade jag – höjden! Det måste finnas sol på högre höjder! Jag hade inga brådskande uppdrag på gång så det var bara att gå ut och ta den snabbaste vägen till fjället, vilket för mig innebär att cykla till dessa namnlösa stugor och sedan gå.

Fjällbjörk i dimma
Lite dimma ligger kvar bland björkarna

Vid stugorna är man väldigt nära till kalfjället, och visst, solen var framme med blå himmel överallt! Jag borde ha åkt några minuter tidigare, för dimman försvann här vid trädgränsen nästan på en gång när jag började gå. Men på lägre höjder var dimman fortfarande tjock, helt otroligt att se sig omkring och det är bara vitt överallt, endast fjälltopparna stack ut.

Åreskutan genom dimman
Åreskutan genom dimman, jag hann inte hitta en bättre komposition innan dimman försvann
Dimma och höstfärger
För en stund såg det ut som att dimman var på väg att lyfta
Dimma och blå himmel
Jag skojade inte om blå himmel! Tjärnen till vänster är Lilldådammen som jag besökte i förrgår – i snöfall.
Ett vitt lock som vilar på landskapet
Ett vitt lock som vilar på landskapet
Renfjället
Renfjället. Mycket disigt, topparna i bakgrunden syns knappt.

Jag följde leden till Lillskutan och sedan gick omkring där på toppen för att få fri utsikt på olika håll. Det var en lekstuga för fotografer kändes det som, helt underbart ju med det här vädret! Senare på eftermiddagen verkade dimman stabilisera sig, den rörde sig inte så mycket, då bedömde jag att det är mer intressant just där vid gränsen av dimma och klar sikt.

Dimma och höstfärger
Nu har dimman flyttat sig upp till trädgränsen igen
Höstfärger
Ljuset var fint men nu hade jag svårt med att hitta motiv
Fjällbjörk
Några träd är redan kala, de flesta är halvbra. Detta var fortfarande fin.

Tillbaka bland björkarna undrade jag varför det kändes som att det fanns färre löv i träden än det var på vägen upp. Ljuset var fint men jag kunde helt enkelt inte riktigt hitta några vettiga motiv, men jag var ju nöjd ändå, det hade varit en väldigt rolig tur. Så det var bara att rulla tillbaks till Björnen, brygga en kopp kaffe och kolla bilderna. Jag hade inte hunnit längre än 200 meter när jag såg hur solljuset silades genom dimman mellan träden, jag fick riktigt bråttom nu – ut med kameran och ta en bild! Jag hann med två bilder innan dimman skingrades, det vara bara att hoppas på att jag inte klantade till det när det var så ont om tid.

Strålar av ljus
Strålar av ljus

Några höjdmeter senare var jag in i dimman och den var precis lika tjock som den var på förmiddagen. Knappt att man såg 100 meter framför sig, spöklik stämning när man tittade i skogen och träden bara tecknades som bleka skuggor. En helt annan värld än den jag hade sett från Lillskutan. Vilken underbar liten tur det blev, känns verkligen som en vuxen lekstuga när det blir så här!

Tjock dimma
Så här tjock var dimman när man lämnat fjället bakom sig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen