Väderprognosen visade att det skulle vara soligt i dag, men dagen började med tjock dimma så allt jag såg var husen på andra sidan gatan. Vid lunchtiden var det samma sak. Prognosen säger sol, men dimman sitter kvar. Till slut fattade jag – höjden! Det måste finnas sol på högre höjder! Jag hade inga brådskande uppdrag på gång så det var bara att gå ut och ta den snabbaste vägen till fjället, vilket för mig innebär att cykla till dessa namnlösa stugor och sedan gå.
Vid stugorna är man väldigt nära till kalfjället, och visst, solen var framme med blå himmel överallt! Jag borde ha åkt några minuter tidigare, för dimman försvann här vid trädgränsen nästan på en gång när jag började gå. Men på lägre höjder var dimman fortfarande tjock, helt otroligt att se sig omkring och det är bara vitt överallt, endast fjälltopparna stack ut.
Jag följde leden till Lillskutan och sedan gick omkring där på toppen för att få fri utsikt på olika håll. Det var en lekstuga för fotografer kändes det som, helt underbart ju med det här vädret! Senare på eftermiddagen verkade dimman stabilisera sig, den rörde sig inte så mycket, då bedömde jag att det är mer intressant just där vid gränsen av dimma och klar sikt.
Tillbaka bland björkarna undrade jag varför det kändes som att det fanns färre löv i träden än det var på vägen upp. Ljuset var fint men jag kunde helt enkelt inte riktigt hitta några vettiga motiv, men jag var ju nöjd ändå, det hade varit en väldigt rolig tur. Så det var bara att rulla tillbaks till Björnen, brygga en kopp kaffe och kolla bilderna. Jag hade inte hunnit längre än 200 meter när jag såg hur solljuset silades genom dimman mellan träden, jag fick riktigt bråttom nu – ut med kameran och ta en bild! Jag hann med två bilder innan dimman skingrades, det vara bara att hoppas på att jag inte klantade till det när det var så ont om tid.
Några höjdmeter senare var jag in i dimman och den var precis lika tjock som den var på förmiddagen. Knappt att man såg 100 meter framför sig, spöklik stämning när man tittade i skogen och träden bara tecknades som bleka skuggor. En helt annan värld än den jag hade sett från Lillskutan. Vilken underbar liten tur det blev, känns verkligen som en vuxen lekstuga när det blir så här!
