Forsaleden

Den andra dagen i rad ställe jag in en planerad topptur, nu var det inte bara vinden som ställde till det utan det hade börjat regna också. Så den andra dagen i rad valde jag en tur i skogen, och otroligt nog, så jag hade sällskap igen, fast en annan person än i går! Har typ aldrig hänt…

Den här gången flydde jag vädret till låglandet, till Forsaån söder från Pilgrimstad. Visserligen mulet fortfarande, men inget regn och hyfsat lugnt. Lyx! Det går en väldigt populär vandringsled längs Forsaån, Forsaleden kallas den naturligt nog, och det är lätt att förstå att den drar folk åt sig. Här finns det någonting så sällsynt som grönt vatten, det här är blott andra gången jag sett grönt vatten i låglandet. Den första är naturligtvis Gröntjärn i Ljusdal som jag besökte massor av gånger när jag bodde i Ljusdal (det var innan jag började skriva bloggen så jag har faktiskt inte så många bilder just från tjärnen att visa här). Och det är inte bra grönt vatten utan naturen runtomkring ån är speciell, det är klipphällar och klippformationer och lite hällmålningar finns det också som bevis på att trakten lockat människor i tusentals år.

Mitt sällskap är superduktig på friluftsmat. Om jag tyckte det var skönt i går att ha en lång fikapaus så blev det en annan dimension nu, mat lagad på öppen eld! Det finns ett vindskydd på en vacker liten udde i Forsaviken där ån rinner i Bodsjön. Till och med solen behagade att komma fram för en stund när vi satt där så det var verkligen fint. Vilken speciell upplevelse, sånt här får jag sällan vara med på. Typ, aldrig. Jag vet, om jag gillar det så varför börjar jag inte med det själv… men matlagning är inte min grej. Inte hemma, inte ute. Så jag njuter av dessa stunder när jag kan och nöjer mig med femminuterspauser med Huel annars. Allt som funkar, vet ni.

Efter lunchen tog vi en sväng upp till Forsagården. Den hade varit en stor gård (”socknens största”) i sin tid, nu fanns bara rester kvar. Husen hade tydligen flyttats därifrån på 70-talet och resten brändes upp (!!). Det finaste vi hittade var en eldplats och bänkar som omringades av björkar. Som en liten tronsal med naturliga pelare. Mäktigt!

Nu började det mulna på och dagen blev väldigt mörk faktiskt, jag fick skruva upp ISO för att få någorlunda vettiga slutartider, dessutom tilltog vinden men inte ens i närheten av det vi har haft i fjällen. Rätt beslut att åka till låglandet på alla möjliga sätt! Det var verkligen en fin dag ute och en väldig speciell plats, tacksam för sällskapet som tog mig hit för jag skulle nog aldrig förstått att komma hit på egen hand!