Jag tog det lugnt på morgonen, det hade blivit mulet och jag hade redan tagit bilderna som jag velat ta just vid fjällstugan, inget behov att skynda ut med kameran då. Även om det fortfarande var nästan vindstilla, väldigt märkligt att tänka på att Sveriges hårdaste vindhastighet har observerats just i Tarfala, 81 m/s. Huga!
Jag hade ändå ryggsäcken redo i god tid och undrade varför den fortfarande kändes så tung när jag redan ätit en del av maten. Men det skulle vara mest utför idag och jag hade absolut inget bråttom, så det tog mig drygt 2,5 timmar att komma fram till Kebnekaise fjällstation.
Jag hade för mig att det finns lämpliga tältplatser bland björkarna efter fjällstationen där jag tältade för två år sedan, men tydligen mindes fel – dom platserna som fanns var inte bra. Jag sökte ett ställe som inte lutar någonstans och har björkar som jag kan använda för att spänna upp tarpen över tältet. Den bästa platsen jag hittade där var alldeles intill leden och det kändes inte bra, så då gick jag tillbaka till skogen innan fjällstationen där jag sett några platser när jag hade gått förbi. Och visst hittade jag en trevlig tältplats med några träd framför så att tältet inte var helt synligt från leden, en liten lutning fanns det men jag ställde tältet så att lutningen var på längden, inte bredden. Tarpen fick jag över tältet så att den gav skydd från regnet över absiden (liten tarp, täcker inte hela tältet) och så rullade jag en stor sten framför absiden under tarpen så jag kunde sitta där. Blev riktigt bra faktiskt!
Det här att ha tält alldeles intill leden verkade inte bekymra andra. Visst fanns det väldigt många tält och det var stundtals brist om bra platser men att ha tältet så nära leden att folk nästan snubblar på linorna… jag skulle inte klara av det.
En annan sak som gjorde den valda tältplatsen bra var att jag kunde gå på spången till servicehuset. Hade jag satt upp tält efter fjällstationen så hade jag behövt gå på den extremt steniga (och leriga) stigen och det skulle inte ha varit roligt i mina Feelmax-dojor som jag använde som lägerskor (mer om dem i ett kommande inlägg).
Sen gick jag för att betala serviceavgiften och tog en efterlängtad dusch, nu med varmt vatten. Lärde en läxa från förra besöket då jag duschade så sent att det var slut på varmt vatten!
Jag hann med en kall läsk (som jag också längtat!) och fika på fjällstationen innan horderna kom tillbaka från toppturen. Det är trångt på stationen – fullständigt omöjligt att hålla avstånd. Lite roligt faktiskt att se ordning i kön framför receptionen med behörigt avstånd mellan personer, men ingen annanstans. Inte enbart för att folk inte brydde sig om det, utan för att det helt enkelt är matematiskt omöjligt att x antal människor kan ha ett avstånd på 2 meter mellan dem på en yta på y kvadratmeter.
På kvällen hittade jag ett ledigt bord för kvällsfikat. Snart frågade en man om det fanns ledigt runt bordet, svar ja. Efter ett tag började vi prata, han berättade att ha ska upp Nordtoppen i morgon. Säg vad?! Vi är på samma tur! Det blev än märkligare när det visade sig att vi var de enda två som skulle göra turen! Alltså vad är oddsen för detta?
Kl. 20 var det en träff för att genomgå morgondagens tur och vi fick vår utrustning: ryggsäck, stav, hjälm, sele och stegjärn (vi som skulle göra ”två toppar” som det hette var de enda som fick stegjärn). Jag hämtade även mina hyrkängor, jag behövde ju kängor för turen, skor funkar inte när man ska använda stegjärn. Kängorna kändes hyfsat bra från början men oj vad tunga de var. Kändes som 10 gånger tyngre än skorna.
Sen vara det bara att lägga sig, det blir en tidig morgon. Måste hämta lunchpaketet kl. 05.45 innan hela fjällstationen tränger sig i restaurangen!