Tror jag gjorde för lite i går. Var inte alls trött på kvällen och när jag vaknade på natten var jag och sömnen inga goda vänner igen. Läste boken en stund. Men på morgonen sov jag bra och fick tvinga mig att kliva upp. Prognosen sade att det skulle vara uppehåll på förmiddagen och regna sen så jag ville hinna med en liten tur innan regnet.
Lillfjället
Mulet väder med lågt hängande moln passade bra för vattenfall. Nu äntligen tog jag stativet med mig och hoppades kunna använda det så jag inte släpat det med mig i onödan. Mitt mål var jättegrytorna men jag såg några vattenfall redan på väg dit, först Jökelbäcken och sedan Kittelbäcken. Stannade dock inte utan satsade på målet, vädret kunde skifta när som helst. Jag gick bara en liten omväg och ”besteg” Lillfjället innan, den lilla knöliga höjningen i dalen.
Jättegrytorna
Framme vid jättegrytorna konstaterade jag att visst var det fint med forsande vatten mellan släta klippor, men jag kunde inte riktigt hitta en bild tills nästan sista stunden och då äntligen fick jag använda stativet! Strax när jag nådde slutet av forsen började regnet. Jag hade regnjacka på men blöta byxor blev det, de torkar supersnabbt dock och jag var ju ganska nära till stationen i varje fall.
På stationen duschade jag och försökte tvätta strumporna som luktade ganska rejält. Av någon anledning luktar de alltid mer när de blir böta externt (som regn nu) än om jag bara blir svettig. Låter helt bakvänt men så är det.
Sedan var det dags för lunch. En riktig lunch på stationens restaurang, buffé idag. Helt gudomligt gott var det! Kan också vara att ”riktig” mat smakar gott efter jag levt på Huel och frystorkat i många dagar, men ändå. Jag åt mig proppmätt.
Feelmax & Sealskinz
Jag trodde att det skulle regna hela dagen, men det faktiskt blev lite uppehåll mot kvällen. Ett perfekt tillfälle att gå upp Kaipak, som är den större kullen intill fjällstationen med en brant bergvägg som används för klättring. Mina skor var fortfarande genomblöta så jag gick i mina Feelmax-dojor och Sealskinz-strumpor. Den här kombinationen har funkat helt suveränt under dessa blöta dagar, så lått att gå in och ut från dojorna (vilket händer ofta, eftersom man inte får gå med skor/kängor inomhus) samtidigt som strumporna har hållit mina fötter torra och varma oavsett hur mycket det regnar. Nackdelen med dojorna är att sulan har inget mönster, det finns endast en fin struktur som ger lite grepp. Men som vanligt med barfotaskor så litar man mycket på att hela sulan har kontakt med marken samtidigt som foten känner av marken under. Och det visade sig att detta funkar alldeles utmärkt även uppför en liten topp!
Kaipak
När jag stod däruppe såg jag hur molnen började lyfta. Jag satt på en fin utsiktsplats och tog en bild ibland bara där som jag satt när molnen såg intressanta ut. Jag såg molnen lyfta, bildas om, flytta sig, dölja en fjälltopp, visa toppen igen, det var faktiskt väldigt rofyllt. Jag satt där säkert en timme tills jag bedömde att showen var över. Det var ett fint sätt att avsluta denna vistelse, för i morgon skulle jag åka hemåt. Väderprognosen utlovade bara regn och mer regn och så lite hårda vindar på det. Fanns ingen mening med att stanna kvar här, vädret var faktiskt så dåligt i hela den svenska fjällkedjan att mitt enda alternativ var att åka hem. Lite tidigare än planerat, men jag var nöjd. En solig och vindstilla dag i Tarfala och så en vacker dag på Kebnekaise Nordtoppen. Hur ofta händer det?
