Jag vaknade lite för tidigt men låg kvar under täcken tills solen hade värmt upp bilen lite. Jag hade Huel för frukost men hämtade även en croissant från Wilmars bagarbod, hade hoppats på att köpa kaffe också men det gav jag upp på när jag såg att de har samma kaffeautomat som vi hade på kontoret för 10 år sedan. Det var inget gott kaffe i den…
I stället köpte jag en kopp i Sveg och fortsatte upp på 84:n, denna väg som jag är så bekant med. På förhand hade jag tänkt att det skulle vara känslosamt att se fjällen igen, men så blev det faktiskt inte. Jag har inte varit borta så länge, så känslan var bara som att komma hem från lång resa. Ingenting har hunnit att ändra sig och fjällen ser ut exakt som jag minns dem.
Plan A var att göra en tur på 3 dagar, men vädret är ingenting att skryta med. Temperaturen är knappt tvåsiffrig och på natten kryper den alldeles för nära nollan för att locka till tältning. Så nu blir det bara dagsturer i stället.
Och det blev en mjukstart, jag träffade ett par vänner och vi åkte till Djupdalsvallen. Först en våffla, sedan en tur till Stor-Mittåkläppen och så en macka och mer kaffe på Djupdalsvallen. Underbart!
På kvällen undrade jag vad jag skulle göra, det var för tidigt att lägga mig. Tyckte att turen till Mittåkläppen hade varit lite för lätt, så jag gjorde min gamla träningstur på Funäsdalsberget för att få en känsla på var jag ligger konditionsmässigt. Även om jag tycker att jag slarvat med träningen i Östergötland så har jag tydligen inte förlorat allt, för jag kom upp till toppen ungefär i samma tid som jag alltid brukade göra.
För natten åkte jag till Spegeldammen. Lite märkligt att nu sova i bilen när det ändå känns som att jag är hemma!
