Jag besökte Omberg för bara två veckor sedan och gjorde en tur på 10 km och redan då bestämde att jag vill göra hela Ombergsleden som enligt kartan är 27 km. Det är fortfarande en aning tidigt i säsongen men jag ville inte vänta utan åkte till Omberg på morgonen.
Jag hade som plan att stanna vid Lidl i Mjölby och köpa lite mat för turen. Men det är söndag och det visade att visst öppnar Lidl vid 10 i stället för 7. Nå ja, stannar vid en mack då för lite snacks. Men oops, visst fanns det ingen bemannad mack längs vägen. Vilken tur att det finns ett café vid Stocklyckes vandrarhem!
Ombergsliden
Jag bestämde att utgå från Ombergsliden och gå medsols. Det skulle ge mig ett alternativ att ta en genväg från Västra Väggar ifall jag bedömer att jag inte orkar gå hela turen (skulle spara 5 km) i slutet. Så jag parkerade bilen och letade efter skylten som indikerar Ombergsleden. Hamnade på orkidéstigen i stället som trevligt nog var markerad med samma orangea färg som Ombergsleden och fick gå 650 extra meter, men på plussidan så fick jag reda på att det är för tidigt orkidéer. Quelle surprise.
Så efter min lilla uppvärmningstur förstod jag att det inte finns några ”Ombergsleden” skyltar, då kollade jag kartan och tog den logiska vägen. Upp, att börja med, det finns en skidbacke här vid Ombergsliden. Det är också den högsta sammanhängande stigningen under hela turen, så det var bra att göra den i början. Efter det blev det enkelt, hela turen är faktiskt lätt att gå med navigering som det svåraste momentet. Och det är inte så svårt att navigera heller, men turen var lång nog utan ytterligare misstag så jag kollade kartan vid varje korsning för att vara säker.
Miljöer
Jag kan inte göra annat än häpna över vilken rikedom av miljöer som finns på Omberg. Det finns lite av allt – ståtlig granskog, bokskog, ekhagar, betesängar, myrmarker, tjärn(ar), klippor, bäckar, kulturminnen, säkert hundra andra miljöer som jag inte kommer ihåg just nu eller inte vet om, och sist men inte minst – en botanisk rikedom som inspirerar mig att ta fram Kroken och äntligen lära mig att nyckla. Det känns som att det är en ny miljö efter varje kilometer, som att gå mellan attraktioner i en nöjespark. Naturens egna nöjespark, helt enkelt!
Jag stannade för lunch i en hage som hade skylten ”var rädd om djuren”. Filosoferade om det även kan tolkas som ”be afraid, be very afraid”? City-folk alltså som aldrig sett en ko förut… Men nu såg jag tyvärr inga kossor här, kanske för tidigt i säsongen även för dem.
Och på tal om filosofi så hittade jag också en lösning till klimatförändringen, hungersnöd och krig och det fantastiska är att det är så enkelt och att det säkert är tusentals andra som haft samma idé. Sådana här snilleblixtar har jag aldrig haft under en fjälltur, där måste man lägga lite mer uppmärksamhet på var man sätter sin fot.
Halvvägs
Vid Stocklycke var jag ungefär halvvägs på min tur. I flera kilometer hade jag drömt om en glass och en kall dryck, så kommer jag äntligen fram och ser en skylt med två dystra ord – Café stängt. Neeeeeeeej! Nu fick jag ett riktigt problem, jag hade helt enkelt inte tillräckligt med mat för att hålla energinivån uppe hela den långa turen. Jättedumt att inte ha tagit mer mat med mig, men jag hade verkligen inte räknat med att alla mina tre alternativ att skaffa mer mat misslyckades. Som det var, ingenting att göra åt saken, bara fortsätta att gå.
Så blev det tydligt att jag hade ett till problem. Min högra höft var otroligt besvärlig för några år sedan innan jag fick hjälp från en fysioterapeut som helt enkelt ordinerade ett korkinlägg i den högra skon för att kompensera olika långa ben. Tre läkare och två röntgenbilder hade inte upptäckt det som fysioterapeuten såg efter jag tagit två steg. Otroligt. Men alltså sedan jag började använda inlägget, försvann smärtan i det stora hela. Även innan jag fick diagnosen hade smärtan inte besvärat mig när jag gick i ojämn terräng, då spelar det ju ingen roll om det finns en liten skillnad. Men på jämt underlag är inlägget nödvändig för att slippa smärta. Tills nu alltså. Stigarna på Omberg är så fantastiskt jämna att det inte blir någon terräng att utmana sig med ens när man går på en liten enfilig stig. Så nu fick jag ont. Mer ont än jag haft i många år, faktiskt. Med 10 kilometer kvar.
Västra Väggar
Eftersom jag missat vilostunden vid Stocklycke, stannade jag vid Älvarums udde för fika, tur att jag hade vatten kvar i termosen. Jag kollade vad jag hade kvar av mitt klena matförråd, en müslibar, lite torkade bär och en Queal GO bar, sådär 400 kcal sammanlagt med över 10 km kvar att gå. Jag kände mig dock inte jättehungrig och 10 km är ca 2,5 timme att gå utan besvärliga höjdskillnader. Inte så farligt faktiskt tyckte jag, det var höften som var det riktiga problemet, inte maten.
Platsen som jag var mest nyfiken på var Västra Väggar, det var också min ”brytpunkt” ifall jag behövde avkorta turen. Det hade tyvärr börjat regna ett par kilometer innan jag kom dit och när jag stod på utsiktsplattformen för att försöka ta en bild, var det inte alls roligt. Regn och vind är ingen trevlig kombo. Då tog jag skydd under det lilla taket som fanns ovanför skylten vid parkeringen och som tur var så avtog regnet ganska fort. När jag sedan kollade söderut, såg jag solen komma fram igen, då bedömde jag att det inte fanns någon större risk att det skulle regna resten av dagen. Jag var fortfarande inte jättehungrig och smärtan skulle jag överleva, då ville jag inte avbryta min tur. Skulle ha varit surt att inte göra hela Ombergsleden när jag redan gått över 2 mil!
Sankt Pers nycklar
Det kändes som att leden blev väldigt tråkig efter Västra Väggar. Jag hade på förhand tänkt när jag planerade min tur att om jag skulle avbryta vid Västra Väggar så skulle jag inte missa lika mycket intressanta grejer som jag skulle ha missat på den södra delen av Omberg. Och jag hade rätt. Och precis då såg jag någonting rött vid stigen. Orkidéer! Årets första för mig! Ängsnycklar tänkte jag, men det är ju för tidigt, och bladen… nej det kan inte vara ängsnycklar. Jag tog bilder för att identifiera blomman senare och det visade sig att jag hade hittat en art som jag aldrig tidigare sett – Sankt Pers nycklar! Jätteroligt ju, att bekanta mig med nya orkidéarter är ju ett av mina huvudmål denna sommar! Det var verkligen otippat att det skulle hända så här, särskilt med tanke på den totala frånvaron av orkidéer vid Ombergsliden. Klart att Sankt Pers nycklar blir Veckans Fynd #18.
Efter orkidéfyndet var det roliga definitivt över. Vad jag inte hade uppfattat när jag hade tittat på kartan var att de sista 4 km går på Östgötaslätten, inte på Omberg. Och leden följer vägar. Det blev en ren transportsträcka och jag fick alldeles för mycket tid att tänka på hur mycket ont jag hade och hur hungrig jag var. Ett tråkigt sätt att avsluta en jättefin tur, men jag tror att glädjen var desto större när jag kom till bilen. 29 km visade Apex, med en sammanlagd stigning på 708 m. Stigningen är ju typ en topptur i fjällen! Och ändå var jag inte trött egentligen, det var verkligen bara smärtan i höften som gjorde att det kändes som en stor lättnad att kunna sätta mig i bilen.
Efter den missade glassen vid Stocklycke och ett energiunderskott på sådär 1500 kcal, stannade jag under hemfärden för att köpa skräpmat. Om det någonsin varit bra att äta sånt som är dåligt så var det nu!