Det blev två till naturreservat idag. Det skulle ha blivit tre, men det fanns män med bössor strax utanför mitt planerade tredje reservat, så jag körde förbi. Jag hade nästan krockat med ett par rådjur några hundra meter innan, men det behöver inte ha nånting med jakten att göra. Rådjur finns det överallt, och vildsvinsjakt fick jag se från nära håll förra veckan när jag först hörde ett skott, sedan en vildsvinsfamilj som sprang förbi och till sist en hund som sprang efter. Och själv stod jag i ett naturreservat (visserligen alldeles vid kanten av en, men ändå).
Bodas naturreservat
Även om det sällan blir högre än 200 möh här så finns det ändå ställen med fantastisk utsikt. I Bodas naturreservat stod jag som högst vid 180 möh (enligt min Polar klocka, som har en felmarginal på sådär 20 m), men det blev sammanlagt 80 m stigning på den lilla slingan på 1 km. Utsikten över sjön var riktigt fin, ljuset däremot var inte det så det blev inga bilder på just utsikten. Spelar ingen roll, jag var ändå mer intresserad i ekarna, har aldrig sett ekar som dessa. Jag skulle aldrig ha gissat att de faktiskt är ekar, om inte de vissna löven satt kvar. Några av ekarna var bara buskar, 1 meter höga och 3 i diameter med en stam som skvallrar att de har uthärdat vind i många årtionden. Det är ju ett utsatt läge på dessa klippor, men jag trodde aldrig jag skulle hitta sådana här träd i inlandet. Vid havet, ja absolut, men nu pratar vi om en liten sjö.


Ekhults naturreservat
Jag tänkte på det jag skrivit tidigare om att naturreservaten finns för att skydda natur, inte för att underhålla oss människor. I Ekhults naturreservat började jag fundera på den andra sidan av mynten. När jag har läst beskrivningar på naturreservat så står det ofta att terrängen är så svår att skogsmaskinerna inte tar sig fram och då skonas området från skogsbruk. Som jag tolkar det, så finns det alltså ett inbyggt skydd i naturen – i och med att det inte går att använda en maskin i skogen, har skogen inget ekonomiskt värde och den lämnas i fred. Området skulle alltså vara skyddat även utan naturreservat-status.
Markägaren har en bit land som inte går att använda för ekonomisk vinst, då tjänar han en slant genom att låta skapa ett naturreservat där, naturen får officiellt skydd och länsstyrelsen får bättre statistik. Win-win-win?
Är det inte bara ett skenheligt spel för galleriet? ”Titta hur många hektar skyddad natur vi har!” Och Moder Natur bara himlar med ögonen.

