Anåfjällsspåret har alltid varit en favorit, det är tufft att åka uppför i flera kilometer men belöningen är den fantastiska fjällbjörkskogen vid 900 möh och med lite tur en förlängning upp till kalfjället för att blicka upp på Ånnfjällets topp. Än har de inte trampat förlängningen men det var några som hade åkt upp ändå, jag valde dock att skippa det nu, även om jag var väldigt sugen. Det har varit mycket på gång de senaste dagarna, både fysiskt och mentalt, och jag känner hur krafterna börjar sina. Bäst att spara det som finns kvar till själva flytten, det är mycket som ska göras hemma.
Jag hade närt ett litet hopp att gå med snöskor till Funäsdalsberget i morgon, men jag kommer knappast att känna mig piggare i morgon än jag gör nu och då blir det jobbigt med att packa och städa och allt det där. Så dagens tur blev därmed den sista turen jag gör i Funäsfjällen, och desto finare var den – det är alltså galet fint just nu med snö kvar på träden, så här länge har det aldrig hållit under alla dessa år jag bott här. Typiskt!
