Jag var i Finland i två veckor för att träffa släkten. Jag brukar inte få nånting vettigt gjort när jag besöker Finland, och så var det nu också. Eller jo, visst är det viktigt att träffa familjen och släktingar, men ni vet… jag håller ju på med foto och vandring. Och sånt får jag alltså inte gjort i Finland.
Trevlig helg
Men jag fick gå på yoga för första gången i mitt liv. Det var så jag misstänkt hela tiden, det är inte min grej. Det är på tok för mycket intryck som förstör min koncentration och det händer på tok för lite för att hjärnan ska vara tyst för en enda röd sekund. Kanske skulle yoga funka för mig om jag höll på med det och lär den på riktigt, men så länge jag kan vandra och cykla och åka skidor, ja då känns all slags inomhusträning helt bortkastad tid i mina ögon. Med andra ord, ingen motivation, ingen chans. Jag verkligen behöver vara motiverad för att lyckas göra nånting överhuvudtaget.
Efter yoga blev det ett par timmar på spa på Järvisydän. Badade i olika roliga bassänger, bastade i olika roliga bastun (japp, det fanns hela fem olika bastun i anläggningen), njöt av god sällskap.
Och helgen avslutades med en liten tur på fatbike, vilket också var första gången för mig. Jag har velat prova fatbike i många år nu men det har inte blivit av. Verkar vara väldigt populärt i Finland, jag såg hur många som helst med fatbikes, liksom lite så att folk köper fatbikes i stället för mountainbikes. Om jag är sugen? Åh ja…
Den stora grannen i öst
Eftersom jag hade så mycket tid i Finland, tänkte jag åka en sväng österut. Så långt det går att åka mot öst i Finland, faktiskt. Nu är det ju så att Finland har en stor granne i öst och i min barndom var det är en järnridå som skiljde oss. Det fanns ingen fysisk mur som vissa tycker är en god idé, men den där gränsen mot Ryssland var nog hårdare än någon betongmur en människa har någonsin byggt.
Så föll järnridån och plötsligt blev det stora landet bakom gränsen tillgängligt. Jag besökte det en gång och svor att aldrig åka tillbaka. Det har gått nästan 30 år från det där besöket, säkert är det bättre nu, men jag nöjer mig med att stå på den västra sidan av gränsen och blicka ut över den fortfarande förbjudna gränszonen och skicka en tanke åt min morbror som dog i kriget. Det där kriget som Finland officiellt förlorade, men som jag och säkert de flesta finländare numera tycker vi vann. För järnridån fanns ju mellan Finland och Sovjet, inte Sverige och Sovjet.
Och så åkte jag hem. Till Sverige. Jag uppskattar mina finska rötter, men nog har jag slagit några nya rötter här i Sverige!
