När vädret är lite som det är blir alternativen få. Om man vill vandra, det vill säga. I går var det regn eller blötsnö eller snö beroende på platsen och höjden. Jag tänkte att det enklaste är att gå längs en bred stig, så jag valde leden till Anådalen. Det var snöblandat regn eller bara regn med lite blötsnö på stigen. Jag har gjort trevligare turer kan jag säga.
Bekant fall
I dag var det minusgrader i stället och snö på riktigt. En Facebook-vän hade tidigare under veckan postat en bild uppströms från Anderssjöåfallet och jag blev helt ställd då jag inte kände igen platsen. Jag menar, hur många gånger har man inte sett Anderssjöåfallet? Det syns ju från vägen när man åker till Fjällnäs och jag tappade räkningen för 15 år sedan. Nyfiken på att se det här obekanta stället åkte jag då till Anderssjöåfallet idag.
Det stora fallet passerade jag utan att ens kolla om det skulle funka för bilder för jag redan har bilder så det räcker och blir över, tänkte jag. När jag kom till dessa mindre fall uppströms undrade jag vad i fridens namn har jag hållit på med, för jag har ju inte ens sett dessa vattenfall tidigare.
Skidorna skulle också ha funkat
Nöjd med att ha fått några nya vattenfallbilder fortsatte jag att gå mot Hamrafjället. Häruppe var det mer snö, men så länge jag kunde följa färska fyrhjulingsspår var det hyfsat lätt att gå. Så kom jag upp till kalfjället där det blåste mer, spåret försvann, snötäcket varierade i tjocklek och på det fanns det en skare. Och nu blev det riktigt jobbigt. Det var på gränsen att skaren höll under mig men så precis när jag lade hela vikten på foten, föll jag genom. Och när jag skulle lyfta foten fastnade tårna under skaren så jag fick antingen använda mer kraft för att komma loss eller lyfta foten rakt upp så den inte fastnar. Sånt funkar inte i längden och efter bara några hundra meter vände jag. Borde ha tagit snöskor med mig… men de hade jag naturligtvis glömt.
Då försökte jag att följa leden mot Bruksvallarna i stället, den går ju i skogen så det borde ha varit lättare. Ingen skare att tampas med, men tillräckligt med snö för att göra det jobbigt ändå. Jag vände igen och nu hade jag slut med alternativ så det var bara att åka hem. När jag gick tillbaka till Anderssjöåfallet, försökte jag minnas vilka slags bilder jag hade om fallet. Jag kunde inte komma ihåg en enda men jag var säker på att vad jag än hade så var det inte med snö runt fallet, så jag stannade för att fota.
Hur många bilder var det då?
Hemma kollade jag Lightroom för att se dessa gamla Anderssjöåfallet-bilder. Jag hittade en (1). Från 2003. Som jag hade tagit med en analog kamera. Efter det har jag bara fotat detaljbilder som mest, men inga bilder som visar hela fallet. Inte undra på att jag inte kunde komma ihåg några!
Sen har ju också alla och deras moster en bild på Anderssjöåfallet. Kanske därför att jag trodde att jag fotat sönder det…
