Hösten är här! Min favoritårstid utan tvekan, och med det menar jag de ungefär två veckorna i september då vi har riktiga höstfärger. Tiden efter det är bara en tråkig väntan på snö… Men där är vi inte nu, utan nu är den bästa tiden precis runt hörnet med färgerna som skiftar mer till gult med varje dag som går. Och det får mig att längta efter att fota vattenfall, jag vet inte vad det är, men vattenfall och höstfärger är en helt oslagbar kombination om du frågar mig.
Livsäterån
Dagens tur gick till Livsäterån, favoriten. Det var ganska blåsigt idag, kalfjället var inte alls lika roligt som det brukar vara. Väl vid ån konstaterade jag att ravinen riktade vinden precis mot mig och min kamera, så jag kunde bara hoppas på att det inte börjar regna, för då skulle dropparna flyga på objektivet. När jag skulle ta den första bilden, fick jag mer problem med solen dock, den hade kommit ut och skapade alldeles för mycket kontraster. Jag väntande tålmodigt och efter en kvart drev det ett moln framför solen, tyvärr var det ett regnmoln så jag hade inte många sekunder på mig att ta bilden innan regnet tvingade mig att lägga kameran i väskan.
Det var bara en skur som försvann fort, och jag hade tagit mig lite längre ner där skogen gav lite skydd för vinden. Jag undrade om det fanns några vattenfall i ån som jag inte redan fotat hundra gånger, och bestämde att om jag får bara en ny bild från besöket, då får jag vara nöjd. Till slut fastnade jag trots allt på samma vattenfall som trollbinder mig varje gång, men alla mina bilder från just detta vattenfall är från den andra sidan av ån, så jag fick i varje fall en ny vinkel. Med det sagt… när jag gick tillbaka, hade jag en vemodig känsla av att jag har gjort allt som går att göra vid Livsäterån. Visst skiftar ljuset och årstiderna och inga två besök är identiska, men ändå. Med flera besök varje år, har jag nog fotat mig mätt på Livsäterån. Tråkigt, men sant.
