Gör om, gör rätt

Det är lite tråkigt väder med låga moln/dimma och duggregn. Med andra ord, perfekt väder för vattenfall! Eftersom jag redan fotat sönder Livsäterån, Tevån och Öjönån (Silverfallet), behövde jag ett nytt ställe som bjuder på flera alternativ. Då siktade jag på Sveån i Ramundberget, där har jag bara varit ett par gånger, senast i 2015.

Lång serie av vattenfall

Det går en stig längs Sveån (Romboleden, för övrigt), men den följer inte kanten hela tiden. Så jag fick gå genom den blöta skogen för att hela tiden ha koll på ån, och snart fick jag syn på en mäktig serie av vattenfall. Det hade jag helt missat på mina tidigare besök, vad höll jag på med då?!

Sveån
Fantastiskt med det gröna. Sveån.
Sveån
En riktig balansakt att fota denna, det var inte mycket utrymme på stenen där jag stod. Sveån.
Sveån
Det är verkligen fina höstfärger i år. Sveån.

Ån rinner i en ravin, så det krävs lite klättring upp och ner branten för att komma åt vattenfallen. Stundtals är det tvärbranta klippor, så det går inte att följa ån i ravinen. Jag halkade flera gånger i det blöta underlaget, men ingen skada. Kläderna däremot fick visa vad de tålde, när vattnet bara rann på tyget.

Och det var ju mödan värt, Sveån visade sig vara så mycket bättre än vad jag mindes! Alltså på riktigt, hur kan jag ha missat så många vattenfall?

Sveån
Blöta klippor men inte så halt man skulle tro. Det blöta gräset var farligare när man gick upp och ner branterna. Sveån.

Blött och mer blött

På ett ställe tyckte jag att jag får en bättre vinkel från andra sidan, så jag gick över. Det var tyvärr djupare än det hade sett ut och jag fick vatten över skaftet, men i slutändan spelade det ingen roll. Kängorna än en gång svek mig och lite vatten från skaftet gjorde ingen skillnad. Jag måste alltså hitta skodon som är bekväma att gå i men ger 100% skydd för vattnet, det funkar inte att fortsätta så här. Jag har gummistövlar men de ger mig skavsår om jag ska gå mer än ett par kilometer.

Men så himla obekvämt var det inte trots blöta fötter och jag var bara glad och tacksam när jag kom ut från skogen till kalfjället. Någon bra utsikt fanns det inte pga. regnet, men frihetskänslan är lika stor varje gång.

Sveån
Man knappt ser till andra sidan av dalen. Sveån.

Jag gick till det sista trädet vid ån, gick över och fortsatte ner på den andra sidan (som var ännu blötare för här finns det ingen tydlig stig att följa). Jag var ganska nöjd med vad jag redan fotat, så jag gjorde inga större ansträngningar att hitta nya kompositioner. Och det är ju skönt att veta att jag inte utnyttjat den andra sidan än, så än finns det nya vattenfall att fota här!

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen