Norge igen! Det fina vädret fortsätter och då passar jag på att utnyttja det på bästa sättet. Hade varit ett bra tillfälle att göra de två sista 60-topparna, men nu är det inte helt upp till mig att planera, så det får vänta. Under tiden kan jag träna, då känns en topp på 1755 möh som en bra utmaning!
För tre år sedan åkte jag väg 28 söder från Os i Norge. Då fick jag syn på ett ensamt fjällmassiv med en väldigt spännande profil, Rendalssølen. Naturligtvis blev jag sugen på att bestiga den högsta toppen, den spetsiga Midtre Sølen. Som det brukar vara så är toppen inte helt så spetsig från alla håll och det finns en stig till toppen från Gravåsen, söder om topparna.
Gravåsen
Så dit åkte jag då i går morse. Alternativet var att åka dit kvällen innan, men med tanke på hur svårt jag har att sova i bilen (eller tält) så valde jag att sova hemma och kliva upp tidigt. Och det funkade, det tog mig knappt tre timmar att åka de 20 mil till Gravåsen, där jag upptäckte att turen är ganska populär med tanke på alla bilar som redan fanns på parkeringen. Det kostar för övrigt 50 NOK att åka till parkeringen, kontantbetalning.
Väl nött
Det förvånar mig inte alls att Sølen är populär. Det är verkligen ett ensamt fjäll, så vill man göra en spännande tur i trakten, då är detta det enda alternativet. Rondanes höga toppar syntes i horisonten långt borta och till Femundsmarka är det 5 mil. Så fort man börjar gå så märks det att det går mycket folk här, för stigen är bred. Marken är helt nött i mitten och därmed stenig, då har man börjat gå på kanterna i stället. Även om jag i princip ogillar att nöta marken utanför stigen, så tvekade jag inte att gå på den mjuka kanten nu för att undvika stenarna. Och ändå var det bara en försmak!
Det finns en tjärn mellan Midtre och Søre Sølen. Jag var väldigt nyfiken på att se tjärnen och när jag fick syn på den, upptäckte jag också att den ligger 55 höjdmeter nedanför höjden dit stigen hade tagit mig. Då förstod jag varför det fanns två stigar att välja från i början – jag tog den som är 200 m kortare. Säkert att dessa 200 m bjuder på ett alternativ utan extra höjdskillnad. Men från höjden fick jag en fin utsikt över tjärnen, så det var värt besväret!
Stenigt värre
Jag fikade vid tjärnen för att samla lite krafter för det som komma skall. Jag hade redan gått nästan 9 km och hade knappt 2 kvar till toppen, men dessa två är inklusive 550 höjdmeter. Stigen går lite runt fjället så det blir aldrig lika brant som den till Storsola, men jisses vad eländigt det var att gå. Det var sten i alla dess former – sand, grus, små stenar som rullar under foten, stora stenar som kanske eller kanske inte rör sig, stora stadiga stenar och till slut vid toppen, klippor. Men för det mesta kunde man inte lita på var man satte foten och jag fick en riktig deja-vu till Kebnekaise och bestigningen till Vierranvarri. Den var inte kul, varken upp eller utför. Precis så var det här, så mitt tips till dig som funderar på Kebnekaise – kom hit och träna! Fixar du inte Midtre Sølen, fixar du inte västra leden till Keb.
Midtre Sølen 1755 möh
Hur spetsig toppen än ser ut från långt håll, så var kammen bred. Så bred faktiskt att jag tyckte att utsikten var lite dålig, så jag ville ta mig närmare kanten och gick då till vänster. Jag visste att det fanns ett stup där, men ändå blev jag överraskad när jag insåg att jag faktiskt stod bara sådär ett steg från en lodrätt vägg med 500 meter rakt ner! Vilken mäktig upplevelse.
På toppen hittade jag ett stort toppröse och flera personer som fikade. Det blåste nästan ingenting alls, så jag satt mig också ner för en välbehövlig paus. Det hade tagit mig fyra timmar att gå upp, varav 1,5 timmar för de sista två km till toppen. Jag räknade inte med att kunna gå något fortare nedåt heller, men tanke på den vidrigt steniga stigen.
Hemåt
När jag går upp, brukar jag kolla höjdmätaren titt som tätt för att se hur långt det är kvar. På väg ner brukar jag inte bry mig. Undantag Midtre Sølen, det kändes som en evighet tills jag var tillbaka vid tjärnen. Jag tänkte på den alternativa stigen, men valde till slut att ta det säkra före det osäkra, dvs hellre gå 55 höjdmeter upp igen än att gå en väg jag inte var 100% säker på. Jag tror inte det spelade någon roll i slutändan, det var 9 km att gå oavsett vägval och dom där kilometerna väger nog tyngre än 55 höjdmeter. Jag var ganska mör i slutet får jag erkänna! Men samtidigt, väldigt bra träning inför de två kvarstående 60-topparna.
Nu hade jag bara 20 mil att åka hem. Jag var inte så orolig att bli trött, för jag upplever alltid efter en lång tur att jag har svårt att somna. Huvudet är så upp i varv att det överröstar kroppen. Och så var det nu också, visserligen hämtade jag en kopp kaffe i Idre men det var mer för att jag gillar att dricka kaffe i bilen. Och ja, glass blev det också. För det hade jag garanterat tjänat!
Hej Minna, tack för allt du delar. Starkt jobbat med alla toppar och äventyr. Sitter i stugan i Grövelsjön och funderar på sommarens äventyr och googlar Midtre Sölen, hittar din sida med mycket inspiration och goda råd. Ska nog cykla så långt det går och gå resten. God tur!
Hej Jesper! Vad kul att gillar min sida, tack! 🙂 Jag hoppas att du får en fin tur till Rendalssølen, det är ett mäktigt fjällmassiv och imponerande topp och jag lovar att du känner dig nöjd efter att du gjort turen!
Tack för inlägg. Tänkte upp där nästa höst, eller tidig vår. Undrar när det som minst turister. Får man tälta vid foten av berget?
Jag vet inte hur många turister osm går där, tror det är mest norrmän själva som gör toppen. Det finns en fantastisk möjlighet att tälta vid tjärnen mellan topparna, Skardstjønna. Det fanns ett par tält där när jag var där i början av augusti, vilken ändå kan anses vara högsäsong. Så jag tror inte att det är särskilt folktätt någon gång där. 🙂 Önskar dig god tur!