Myskelvadet

Jag har sex toppar kvar av 60, och dessa ska ta mig tre turer att göra, med två toppar var. Helgens tur gick till Kattriet och Brattriet i Rogens naturreservat, den enda turen kvar där jag räknar med att bo i tält.

Jag lämnade bilen i Tänndalsvallen och följde stigen mot Skedbrostugan. Första 6 km går det uppför, först ganska brant och så lite snällare innan man kommer till högsta punkten, där gränsen till naturreservat går. Strax innan trädgränsen ca 1 km från Broktjärnskojan finns det två kallkällor och jag passade på att äta middag vid ena, jag räknade med att det var trevligare här än vid min lägerplats i skogen. Myggorna, ni vet.

Rödfjället
Fjällbräken med Rödfjället bak till vänster
Fjällbjörk
Björk och sten blir ett
Mörka moln
Mörka moln

Nere vid Broktjärnskojan såg jag hur mörka moln hopade sig bakom Rödfjället. Strax därpå hörde jag åskmullret. Men det blåste ju från väst? Då borde det vara lugnt för min del. Men vänta nu… har vinden vänt? Japp, nu var det ingen tvekan, ovädret var på väg mot mig. Inte bra. Alls. Jag gick i gles skog, oftast kan det inte ens kallas för skog. Små fjällbjörkar som växer glest bland stenarna. Inget skydd!

Oväder
Det här är verkligen inte bra! Allt det där på väg mot mig.

Med mig hade jag en plastponcho, den väger 49 g. Jättebra när man vill packa fjäderlätt och väderprognosen lovar sol hela helgen. Och innan ni föreläser mig om fjällvädret och åskan efter värme, lugna er, jag vet. Det var en kalkylerad risk som uppenbart höll att bita mig i baken. Men jag hade också en presenning som jag använder som footprint, så jag tog ut den och var redo att stanna och använda den som tarp och hålla ut regnet. Men innan skyfallet började, försökte jag skydda mig med ponchon. Det blev bara komedi av den, för det första så var den så gammal att den rev sig lätt. Och när jag väl hade dragit den på mig, kunde jag inte dra plasten bakom ryggen så den skulle skydda ryggsäcken. Och så fladdrade plasten hejdlöst och fastnade i varenda gren som fanns ens i närheten av stigen. Inbillar jag mig eller finns det ovanligt mycket grenar som sträcker sig över stigen här?

Regnbåge
Den vackra regnbågen med Kattriet bakom

Under tiden som jag kämpade med plastseglet tittade jag också på molnen för att se hur de rör sig. Jag fick några vattendroppar på mig, men det är nästan så att dropparna kom med vinden och det regnade inte direkt på mig, helt otroligt att jag klarade mig. Solskenet försvann inte för en enda sekund hela kvällen, vilket bjöd mig på en av de starkast lysande regnbågarna jag sett!

Jag hade markerat tre tilltänkta lägerplatser på min karta. Det steniga Rogen-området är inte riktigt ideal för tält, om vi säger så, men jag har ett litet 1-persons tält så väl borde jag kunna hitta plats för det nånstans. Den första platsen jag hade markerat var Myskelvadet, som trots namnet har en bro. Det var olämpligt för tält under min markör, men det spelade ingen roll, för andra sidan av johken fanns det en helt fantastiskt bra lägerplats, vilket många andra också har tyckt med tanke på alla stigar och spår jag såg. Platsen innebär att jag skulle ha en lite längre väg att vandra i morgon för toppturen, men jag ville inte chansa. Dessutom hörde jag åskan fortfarande, så det var bäst att skaffa mig skydd fort i fall ovädret kom hit.

Lägerplats vid Myskelvadet
Lägerplatsen vid Myskelvadet

Men som jag sade tidigare. Det var myggigt. Och så fanns det knott och småsve, och jag undrade om min Thermacell faktiskt lockade dem hit i stället för att hålla dem borta. Det var omöjligt att vistas ute, så jag stängde in mig i tältet och hoppades att solen skulle snart gå ned, för det var varmt inne. Jag skulle gärna haft en kopp te, men jag ville inte gå ut för att koka vatten. Jag bestämde att jag skulle gå hem redan i morgon i stället för att stanna två nätter som den ursprungliga planen var, så jag åt en av mina frukostfrallor och dränkte den med ljummet vatten. Härligt med sommaren.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top