54 av 60 toppar i Funäsfjällen
Vad gör en frilansöversättare utan uppdrag på en fin dag? Bestiger ett fjäll, naturligtvis!
Det är konstigt hur det är med uppdrag. Förra veckan hade jag fullt upp, men jag har inte fått några nya uppdrag för att ersätta dem jag lämnade in. I stället för att sitta framför datorn och vänta på mail som inte kommer, bestämde jag att utnyttja det fina vädret och göra en 60-topp. Det är inte så många toppar kvar jag kan göra som en dagstur, och ursprungligen hade jag planerat att göra Mittåstötarna ihop med Haftorsstöten och Grönfjället som en helgtur. Men nu så alltså gick turen till Mittåstötarna och då får det bli en dagstur till Gröndalen också.
Cykling
Jag cyklade från Ramundberget till Klinken för att sedan gå norrut. På leden mot Fältjägarstugan träffade jag några cyklister, men jag är ingen stigcyklist själv så det var aldrig fråga om att cykla vidare från Klinken. Och nu syftar jag inte ens till vurpan för några veckor sen, den har jag kommit över. Eller närmare sagt, jag har bara fysiska ärr kvar, inga psykiska!
Pilgrimsleden
Jag hade som plan att vika av mot nordväst ca 1 km innan Svaaletjahkes raststuga, men innan dess stötte jag på pilgrimsleden. På alla papperskartor jag har är den markerad bara fram till den stora leden (där den kommer upp från Ramundberget längs Sveån), men inte västerut. På mobilen har jag Orux Maps där jag har flera kartor och rätt som det var, så hittade jag pilgrimsleden på en av dem! Samma Romboled som jag följde på Lillfjället, bara en sån sak. Så då räknade jag med att leden skulle lätt ta mig lätt runt blöta ställen, för det var ganska mycket sådana här.
Efter 2 km vek jag norrut från leden för att i stället följa Mittåstötarnas rygg. Mittåstötarna är egentligen tre toppar i rad, varje topp ca 20 meter högre än den föregående. Den högsta av dem, och den som hör till 60 toppar, är längst norrut. Det är inte mycket höjdskillnad mellan topparna, så jag tänkte att jag gör dem alla när jag ändå är här. Efter 11 km stod jag på min 54:e 60 toppar topp!
Lättare än jag trodde
Jag borde egentligen ha gjort Mittåstötarna för länge sedan. Jag har planerat mängder med versioner hur jag gör turen, den vildaste varianten gick via Mittåhammaren (cykel dit). Nu med facit i hand fattar jag inte riktigt varför jag trodde att det skulle vara så svårt. Visst att det blev en lång tur, men jag har faktiskt gjort längre. Och inte ens med de två extra topparna blev höjdskillnaden särskilt krävande, 730 höjdmeter är verkligen inte mycket för tre toppar.
Val av skor
På den här turen testade jag mina nya Altra King skor. Jag hade hört bra saker om dem, och det visade sig att de är värda all beröm. Jag gick genom bäckar och myrar så att skorna och strumporna var blöta mest hela tiden, men jag hade inte en minsta känning av problem. Dräneringen är helt suverän, det tog bara några få steg innan vattnet slutade skvalpa i skorna, och det är en stor skillnad på hur mina Salming Elements beter sig. Dom hade jag på Skomshåriets-turen, och det slutade med stora skavsår. Därför var jag tvungen att skaffa nya skor, för jag vågar inte mer lita på Elements. Och mina Salomon XA Pro 3D, som jag har gillat väldigt mycket, har jag slitit så det finns knappt något mönster kvar i sulan. Jag skulle annars ha skaffat ett nytt par av dem men jag ville också gå nolldrop för att slippa ha ont i hälarna.
Turen blev 22 km som tog sju timmar, plus cykling. Och när jag kom hem, hade jag fått två nya översättningsuppdrag. Livet som frilans!
