Om ensamheten

Ensamheten är ett ämne som det skrivits om mycket i år, t.ex. DN hade en artikelserie om ensamhet i höst. Hur ensamhet kan vara farligare än rökning. Hur det kan gå flera månader innan ett dödsfall upptäcks, när det inte finns någon som saknar den döde.

Frivilligt eller ofrivilligt?

Jag är ju ensam ganska mycket, som ni vet. Nästan hela tiden, faktiskt. Så det här att det skulle vara hälsofarligt var ju inte så trevligt att läsa. Men så illa är det inte, tack och lov. Det finns ju olika slags ensamhet – den frivilliga, och den ofrivilliga. Jag är en introvert HSP, och ensamheten är i högsta grad nånting som jag själv valt. Inte medvetet alla gånger, utan det var mer en fråga om att inte leta efter ett förhållande, än att aktivt välja vara ensam (ja det finns en skillnad där). På den tiden visste jag ingenting om dessa personlighetsdrag. men man är ju introvert och HSP oavsett om man vet om det eller inte. Men det har hjälpt mig att förstå mig själv otroligt mycket bättre sedan jag lärde om dem, och nu förstår jag varför jag är här nu, ensam på julafton och skriver en blogg i stället för att sitta med familjen och titta på Kalle Anka.

Ensam bland folk

Men trots att jag har själv valt min livsstil, så förstår jag också hur människor som är ofrivilligt ensamma, kan uppleva ensamheten som stressande. Det finns stunder då till och med jag skulle vilja ha sällskap, men en livstid som enstöring har gjort mig socialt ganska missanpassad och nu har jag svårt att få kontakt med andra människor. Det händer till och med att jag verkligen känner mig ensam först när jag träffar andra människor. Till exempel häromkvällen var det ett evenemang där det kom många människor som jag inte kände. Jag stod där en stund, lite vid sidan om, och tittade på alla andra som hade det mysigt och pratade med varann. Jag bara visste inte hur jag skulle kunna passa in, och blev stressad. Så jag gav upp och gick hem, och så fort jag var ensam igen, kände jag mig inte längre ensam och blev lugn igen.

Så min frivilliga ensamhet blandas ibland med det ofrivilliga, och det kan göra mig lite ledsen. Men om det är priset jag måste betala för livet som jag valt, då betalar jag det, och ångrar ingenting.

Uppför backen. Det var ospårat idag, men ändå lättåkt i den mjuka snön.
Uppför backen. Det var ospårat idag, men ändå lättåkt i den mjuka snön.
Dagens tur

Det kändes som att åka i ett vykort idag. Ett julhälsningskort! Det snöade och landskapet var sådär fint gråvit som jag gillar det. Jag åkte till Ramundberget och tyckte synd på alla som stod i liftkön. Jag hade längdskidor med mig, och så fort jag började åka upp backen mot Djupdalsvallen, var jag helt ensam. Jag träffade visserligen andra skidåkare senare under turen, men det bara ett snabbt hej när de susade förbi. Själv tog jag det lugnt – man hinner ju inte att uppskatta det fina landskapet om det går för fort!

Fjällbjörk
Fjällbjörk
Den berömda utsiktsplatsen vid Hågna, men idag fanns det inte mycket mer att se än skog och snö.
Den berömda utsiktsplatsen vid Hågna, men idag fanns det inte mycket mer att se än skog och snö.
En hurtig norrman som åkte om mig
En hurtig norrman som åkte om mig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen