Nordsätern
Jag vet inte varför men jag är väldigt intresserad att gå i stora U-dalar i fjällen, eller ”dörrar” som de kallas. Ekorrdörren vid Sylarna var en liten besvikelse, men Lunndörren var fantastiskt vacker och olikt nånting jag hade kunnat förvänta mig (turbeskrivning på min gamla blogg). Sedan dess har jag längtat efter att kolla Storådörren, som är den andra stora dörren i Lunndörrsfjällen. Det finns några till dörrar som är lite mindre, jag är naturligtvis nyfiken på dem också…
Storådörren nås bäst from Nordsätern. Varje gång jag åker Storsjövägen, har jag kollat efter en skylt som pekar mot Nordsätern men missat den. Nu hade jag koordinaterna i navigatorn och kan säga att jag skulle ha missat korsningen igen utan den. Det är bara en smal grusväg och skylten är liten, visserligen står det Nordsätern på den men det är bara för att peka till ett fiskeställe. Den lilla vägen blir ännu mindre efter ett par kilometer, den är lite knölig att köra men en vanlig personbil klarar den säkert med lite försiktighet (men jag var ändå tacksam för extra marginal med min Vitara).
Vägen följer Storån och den forsar hela tiden, men jag kunde inte se några riktiga vattenfall. Det ser ut att finnas några när jag tittar på satellitbilden, men de får vänta för en annan gång. Nu hade jag siktet inställt på Storådörren, det skulle bli en lång vandring, ingen tid för oplanerade stopp!
Renvaktarstugan
I Nordsätern har man två turalternativ, till Storåkläppen eller till renvaktarstugan. Jag skulle gärna göra Kläppen, som sagt, det blir nog en annan resa hit nån gång i framtiden! Men nu gick jag mot renvaktarstugan, som ligger halvvägs till dörren. Det är lätt att gå dit, stigen är väl trampad och stigningen snäll så det går utan ansträngning. Första 1,5 km går genom skogen, och efter man ser dörren för första gången, är den synlig mest hela tiden (eller den övre delen av dörren i varje fall).
Det var ganska blåsigt, först blåste den från väst men när jag var framme vid renvaktarstugan, var det definitivt en nordlig vind, den stora U-dalen agerade som en vindtunnel och pressade vinden mot mig. Det var skönt få skydd från vinden bakom stugan, och det verkar vara ett populärt ställe för fikapaus. Det förstår jag, jag skulle gärna ha suttit där en stund till i det varma solskenet men min vandring hade bara börjat.
Dörren
Det finns en myr alldeles bakom stugan och då brukar ju stigar försvinna, så om det fanns en stig, hittade jag inte den. Det spelade ingen roll, det var ju ganska tydligt vilket håll jag skulle gå! Jag bestämde dessutom att ta lite höjd för att förhoppningsvis få en bättre utsikt mot dörren. Men så blev det inte, för varje gång jag kom till en kulle som jag trodde skulle ge mig en utsikt, fanns det en till kulle framför mig. Och så fortsatte det hela vägen, jag kämpade emot vinden, plaskade genom myrar, trasslade mig genom videsnår och enbuskar. Och humöret sjönk ganska omgående, det var verkligen inte roligt. Flera gånger tänkte jag att vända, jag bara längtade efter att få den här förbannade vinden i ryggen!
Det finns en geocache i dörren, så jag frammanade lite sisu och bestämde mig att gå fram till gömman. Jag var jättenöjd efter jag loggat cachen (jag är förresten blott den fjärde personen att logga den, och den första sedan 2016), och nu vände jag trots att jag egentligen inte var framme i passet där det finns en tjärn och vattnet rinner på varsitt håll. Nu på efterhand grämer jag mig lite att jag missade passet, men alltså det kändes fruktansvärt kämpigt just då och jag hade absolut ingen lust att fortsätta så.
Storån
Jag var heller inte så sugen på att gå samma väg tillbaka, så jag chansade med att hitta en stig närmare till ån. Och visst fanns det en stig där, den följde ån alldeles vid kanten och på så sätt undvek man att ta sig genom myrh****et. Oj som jag önskar att jag hade tagit den här vägen upp, i stället för att göra det genomusla vägvalet att ta höjd utan att få någon belöning för det. Så här kommer dagens hetaste tips: om du ska gå till Storådörren, följ ån! Hela tiden!
Jag hade träffat två vandrare i början av min vandring, de hade tält med sig och campat i dalen. Annars var jag den enda människan på många kilometers håll, men framme vid renvaktarstugan igen blev jag helt ställd när jag hittade två personer som satt vid det här fina fikastället. Vi hade en fin pratstund (jag tror att jag pratade för mycket, men så blir det när jag inte haft någon att prata med i flera dagar), och jag fick veta att de har en stuga i Ljungdalen och att jag faktiskt åkte förbi deras stuga förra veckan! De kunde också berätta för mig att den här vägbommen som satte stopp på mig på vägen mot Ljungris är inte alltid nere, utan det händer mest när det är renslakteritider. Så nästa gång åker jag dit med bättre timing.
Det var en bra dag trots allt, inte lika mycket solsken som jag hoppades på men höstfärgerna lyste fint ändå. Visst kommer jag tillbaka till Nordsätern en annan gång, måste ju upp på Storåkläppen och nån gång måste jag väl gå hela vägen till passet också…
Hej
Så intressant att läsa,har själv gått upp till renvaktarstuga några gånger.
Jag har även bott i en stuga på vallen när det fanns fäbodjäntor där.
Det var på 1970 talet, vi brukar åka upp varje år och tar då dagsturer,det är så vackert däruppe .
Wow! Ja det är verkligen vackert, jag fick mersmak och måste återvända. Nu planerar jag en tur med tält, och gå genom hela dörren. 🙂
Hej Minna !
Det var intressant att läsa din artikel. Jag har läst flera och fann de intressanta. Inte minst för att du ger tips och detaljer under turen, såsom exempelvis vägens beskaffenhet upp till Nordsätern. Det är sådana detaljer som är värdefulla för mig när jag ska göra mina turer. Jag hade nytta av det nu, när jag för tre dagar sedan åkte upp till Nordsätern för att göra en toppbestigningstur upp på Nörder-Storådörrfjället och Rensnävet.
Toppturer är min passion och jag har ett antal fjäll kvar i Härjedalen så det underlättar mina förberedelser att få tips om vägar och terrängens beskaffenhet på fjället. Tack ! : )
Grattis för övrigt till dina 60 toppar ! Även om jag ”flängt runt” lite här och var (främst i Dalarna, Härjedalen och Norge) så har jag några av de 60 kvar. Jag har inte tittat på vilka de är men det lär nog inte vara så många av dem jag har kvar dock. ; )
(Jag har inte gett mig in på just de topparna som ett särskilt projekt. Jag bestiger så många fjäll som möjligt, med kvalitet på turerna, oberoende var i Skanderna de ligger.)
Jag såg att du ämnar åka upp till Kebnekaise i juli (om jag minns rätt). Jag är mycket i Norge i vanliga fall. Fast eventuellt så styr jag min kosa dit i juli också, nu när Norge har sina gränser stängda för oss…
Ja, det är långt att åka dit men någon gång lär jag ju ta Kebnekaise också (och inte bara Kaskasapakte som jag besteg 1992)… 😀
M v h
Christer S.
Hej Christer! Vad roligt att höra att du hittar nyttig information i mina inlägg. 🙂 Jag är precis som du, läser väldigt mycket för att bereda mig för turer. Jag gillar att lägga till sådana detaljer i mina inlägg som jag inte kunde hitta, just i hopp om att någon annan kanske har nytta av informationen.
Ja det stämmer att jag åker till Keb i juli. Jag har bokat toppturen för den 18:e, sen stannar jag kvar i området en vecka, tänker bl.a. vistas ett par dagar i Tarfala. Hoppas att jag återhämtar mig från turen till Nordtoppen ganska fort så jag orkar att göra ett par toppturer till. Annars får jag nöja mig med att ta mig så högt upp som benen bär… 😉
Kaskasapakte, imponerande! Är den inte den enda toppen i Sverige som kräver regelrätt klättring?
Vet inte om den är den enda som kräver regelrätt klättring men i alla fall en av dem. Jag var där på en alpin klätterkurs 1992, så det var ett tag sedan. Jag har inte varit där sedan dess men har tänkt jag ska till området igen. Ja, jag har ju kvar Kebnekaise och några till intressanta i området. Jag är ledig hela juli så jag får se när och om jag åker dit. Jag hoppas i så fall att ta båda topparna på Kebnekaise. Det beror på snöförhållandena på kammen. Jag är ju (alltid) själv under mina turer så jag har ingen turkamrat att förlita mig på som säkring…
Det hänger mycket på vädret också. Jag bestiger aldrig fjäll om det inte är sol ! : ) Jag har som princip att alltid ha sol på toppen – annars får det vara. Jag har lyckats otroligt bra med det under alla år ! (Av de 678 fjäll jag bestigit de senaste 30 åren så har jag endast varit utan sol på toppen på 5 fjäll och 2 av dem har jag har bestigit om, med sol. De andra tre ska jag ta någon gång igen också så då blir det alla fjäll i sol…) : )
Jag finner det rätt märkligt och otroligt att jag lyckats med att få sol på så många under alla år. Från början trodde jag inte det var möjligt. Fast, jag har en god kontakt med Moder Jord och jag studerar väderprognoserna noga innan och jag åker dit väderprognosen visar sol och det känns rätt att åka. Jag brukar då få sol. Jag sover också alltid i bilen eller i tält så jag är flexibel och kan åka vart som helst. En gång på 90-talet så hade jag tänkt åka till (södra) Norge men det var ingen sol där. Däremot visade väderprognoserna strålande solsken i Lappland, dag efter dag. Så då drog jag till Abisko istället och fick kanonväder i några dagar. : )
Roligt att läsa om ditt krav på sol. Och otroligt att du lyckas så ofta!! Mitt krav är lite lägre, det räcker för mig att det inte är regn eller dimma. Jag vill ha utsikten. Faktiskt den enda gången jag gjort en topp i tjock dimma var Stor-Mittåkläppen men det gjorde jag som en träning (för att sedan äta en våffla på Djupdalsvallen med god samvete!), jag hade redan varit på toppen många gånger.
När jag gjorde Kebnekaise sydtoppen var jag ute med bil i norra Sverige och höll koll på väderprognosen, jag åkte till Nikkaluokta så fort det såg bra ut. Så i princip, samma upplägg som du har. 🙂
Och får jag bara säga hur otroligt imponerad jag är av dina 678 toppar. Mäktigt! Jag ska faktiskt flytta till Jämtland i augusti och då fortsätter jag med mina toppturer. Nästa mål, nu när jag gjort 60 toppar, är alla fjälltoppar i Härjedalen enligt den officiella definitionen (http://xn--svenskafjlltoppar-yqb.se/) av vad en fjälltopp är (t.ex. enbart ca 20 toppar av 60 toppar är ”riktiga” fjälltoppar enligt definitionen). Och så börjar jag med landskapet Jämtlands toppar också. 🙂
Ja, utsikten är det viktigaste när jag nått toppen. Fast jag ska ha sol också… ;D
Jag har bestigit något fjäll även utan sol, med vilja men de hade jag också bestigit tidigare. Om jag redan har bestigit ett fjäll och ”får för mig” att bestiga det någon mer gång så har jag inte samma krav med sol på toppen.
Ja, idag är det rena lyxen med att kunna ha en smartphone med väderprognosen direkt i handen, nästan när och var man vill ! Det var en dröm och utopi på 90-talet, då jag bara kunde förlita mig på vädret de första dagarna under en veckotur… Sedan fick jag gå efter himlens utseende och magkänslan. : )
Tack ! Jag tycker faktiskt själv att det är rätt märkligt att jag lyckats med att bestiga 678 olika fjäll… Ja, bara om någon hade sagt 200, 300 eller 400 hade jag tyckt det varit mycket. Fast snart 700… Jag har för övrigt lite mitt nästa jubileum i huvudet nu, 700 fjäll. Det borde jag nå i slutet av året eller i början av nästa år. Då ska jag fira ! : )
Jag har firat förr också men just siffran 700 känns något stort, av någon anledning. Då känns det som jag verkligen kommit något vart… ;D
Åhå, vad trevligt att du ska flytta till Jämtland och fortsätta med dina toppturer ! : )
Jag kollade länken du gav mig, angående den ”officiella definitionen” av fjälltoppar. Om jag får rekommendera dig så skulle jag strunta i deras ”definition” av fjälltoppar. Den är subjektiv och inkonsekvent, med andra ord ingen definition… Bl a så ska fjället ”se ut som en fjälltopp”… Mycket subjektivt, med andra ord.
Jag kan istället ge dig rekommendationen att göra som norskarna, använda dig av en viss primärfaktor – rakt av – vare sig fjället är spetsigt eller runt. Så gör jag. För mig är ett fristående fjäll ett fjäll som har en primärfaktor på 80 meter eller mer. Primärfaktor är alltså höjden till närmaste pass eller dalgång, från toppen, som leder upp till en högre topp. I annat fall är det en deltopp.
Jag räknar ALLA berg som är kala som fjäll och har de en primärfaktor på 80 meter eller mer så är de ett fristående fjäll – punkt slut ! Sedan spelar det ingen roll om det ligger i Jämtland eller Lappland…
Jag kunde för övrigt inte låta bli att kommentera på sidan du länkade till, under deras definition av fjälltopp. De menar säker väl men de utgav sig för att vara ”den allmänna uppfattningen” och det i kombination med en definition som inte var en definition utan en ren subjektiv uppfattning gjorde att jag fick lov att ta till orda. Jag är konsekvent – alltid ! I början av min ”karriär” så tog jag med fjäll som fristående för de kändes fristående. Ja, de hade ju egna namn på kartan och hade flera höjdkurvor runt om… 😀 Då hade jag ändå en gräns på 100 meter som primärfaktor men några slank med under det, som kanske hade en primärfaktor på 60-90 meter. Jag har två gånger gjort en stor revision av mina listor och statistik och har landat på en primärfaktor på 80 meter. Punkt slut. : ) Nu håller jag mig till det.
Jag hoppas de har kurage nog att ta in min kommentar, efter granskningen… Som sagt, de är säkert jättetrevliga människor men rätt ska vara rätt. En ”allmän” definition har inget utrymme för subjektivitet…
Jag förstår att det kanske inte finns någon ”lista” ute på nätet över fjällen med en primärfaktor på 80 meter, rakt av. Jag har dock en massa information, listor och statistik men det är hemma hos mig det…
Då kommer jag osökt in på din fråga som du ställde under den andra artikeln jag kommenterade. Nej, jag har inte några foton på nätet… ännu. Tyvärr, för jag har massor av fina foton (om jag får säga det själv men jag får även alltid positiv kritik för dem av andra också…).
Fast, jag har en längre tid tänkt starta en blogg och beskriva mina toppturer i fjällen. Jag har fått många tecken på att jag ska göra det och nu i och med dina kommentarer så känner jag att nu får jag ta tag i det hela och starta en blogg ! : )
Jag har tänkt att det kanske inte är så många som är intresserade men jag har fått tänka om då jag träffat på flera som varit väldigt positiva till den tanken. Så, det kommer jag att göra, fast det kommer jag inte att hinna med före hösten…
Lite lustigt för jag har tänkt starta bloggen i just WordPress och för några månader sedan så blev det så att jag råkade skapade en profil hos WP bara för att kunna få en bild till mina kommentarer (som jag lagt på en helt annan blogg än en om fjällen). Så, det verkar helt klart vara meningen att jag ska starta en blogg, nu, hos WordPress… 😀
För övrigt så kan du kontakta mig via email, så länge, om du vill ha info om alla fjäll i Härjedalen som är fristående fjäll, med en primärfaktor på 80 meter. Jag håller på att göra om mina kartor lite nu, med att lägga till fjäll under 1000 meter på dem också men det borde jag vara klar med till hösten. : )
Jag ämnar själv bestiga ALLA fjäll, spetsiga, runda, höga, låga – what ever – i Dalarna, Härjedalen och Jämtland. (Ja och så en massa i Norge då men där ska jag inte ta alla… ;D)