Sonfjällets nationalpark

Det fortsätter att blåsa hårt i fjällen. Jag gjorde en tur uppe på fjället igår (ingenting att skriva hem om) och det var bitvis brutalt i vindbyarna. Så jag var inte alls sugen på att ta mig till höjderna idag, så vad ska jag göra då? Jag bestämde att söka min lycka lite längre borta och åkte till Sonfjällets nationalpark, det finns en lagom lång tur där som går mestadels i skogen. Jag besöker Sonfjället alldeles för sällan, de flesta av mina besök gjorde jag faktiskt innan jag flyttade hit. Så det var dags!

Jag gick söder från Nyvallen, så den första halvan av turen fick jag gå i härlig fjällbjörkskog med alldeles lysande höstfärger. Solen nästan tittade fram några gånger, vilket förstås fick färgerna att explodera. Otroligt fint, jag verkligen älskar fjällbjörkskog om hösten! Närmare till vindskyddet gick stigen genom glesare björkskog och man fick en fin utsikt både mot fjället, och ut mot den östra Härjedalen.

Stor-Ryvålen

Vinden var hård här också, jag var tacksam för vindskyddet så jag kunde fika i lugn och ro. Efter vindskyddet kommer man till Stor-Ryvålen och här finns det ett par tjärnar som är säkert hänförande vackra i bättre väder, men nu slet ju vinden sönder varenda vattenyta. Men alltså jag måste komma hit i lugnare väder nån gång, det här vill jag se igen.

Efter tjärnarna går stigen ner till granskogen och då tyckte jag att det blev tråkigt på en gång. Det hade varit två tummar upp i björkskogen, och nu var det två tummar ned. Det var lätt att gå i skogen, det var inte det som var problemet, men det fanns ju ingenting att se. Alltså inget illa om nationalparken, men jag kan inte ens låtsas att jag gillar orörd granskog lika mycket som kalfjäll. Jag har bott i skogen eller nära till det nästan hela mitt liv fram tills jag flyttade hit, och det finns inte någon som flyttar till fjällen för att kunna gå i granskogen, det kan jag lova!

Så ja. Kilometerna genom skogen var bara ett slitgöra och jag lovade mig själv att nästa gång jag kommer hit, går jag t/r genom björkskogen. Den delen av turen kan jag varmt rekommendera!

Styggtjärnen

Jag hade inte bråttom hem, så jag tänkte kolla Styggtjärnen som också ligger i nationalparken. Vägen dit är väldigt stenig men körbar, och då det är bara några hundra meter att gå. Det visade sig att Styggtjärnen är faktiskt också värt ett besök, men jag rekommenderar morgonen. Nu på eftermiddagen hade jag fruktansvärt motljus, vilket gjorde det fullständigt omöjligt att få en bra bild. Trust me, I tried.

Det var en fin dag ute, jag är glad att jag åkte till Sonfjället! Visst, jag lät väl inte så himla imponerad av granskogen, men nåt positivt kan jag säga om den också – det blåste inte där. Jag börjar verkligen få nog av den här vinden… det känns lite som att det är normalläget nu. Jag menar, visst, det blåser nästan alltid i fjällvärlden. Men det här är nåt annat.