HSP och foto
När man frågar fotografer om hur de gillar att fota vattenfall, blir det alltid delade meningar. Några tycker att man ska använda en snabb slutartid för att visa vattendropparna. Andra gillar att använda långa slutartider så att vattnet blir ”mjölkig”. Och så är det några som föredrar solsken och andra mulet väder. Det är ganska tydligt vilka mina preferenser är, jag har alltid gillat mina vattenfall med långa slutartider och utan sol. Men det var först idag som jag kom till insikt hur mycket högkänsligheten har påverkat mina bilder, långt innan jag visste om HSP.
Om man ser alla vattendropparna i bilden, och det finns sol och skugga, då blir det lätt rörigt och man kan dessutom ”höra” vattnet i bilden, om ni förstår vad jag menar? Och det gillar inte min HSP hjärna. Jag gillar det lågmälda. Detaljerna suddas ut, vattnet tystnar. Det blir lugnt och enkelt och hjärnan vilar. Det är inte en slump att min gamla blogg heter ”The Quiet Picture”. Och som sagt, det var många år innan jag visste om begreppet högkänslighet.
Ordning i kaos
HSP skapar behovet av att kontrollera intryck för att inte överbelasta sinnena. Det är nästan så att jag lever genom bilderna… jag kan stå vid ett vattenfall och tycka att det är fint, men det är först när jag ser bilden som jag tog med en lång slutartid som jag kan verkligen njuta, för bruset är borta. För oss HSP är världen bara för mycket ibland, och kameran ger mig en möjlighet att portionera ut den och visa världen så som jag egentligen skulle vilja uppleva den.
Silverfallet
Jag har väntat på rätt dag att besöka ett av mina favoritställen, Silverfallet i Skärkdalen. Jag behövde mulet väder och helst inte mycket vindar, och det är just vindarna som har ställt till det hittills. Jag ville så gärna åka dit innan höstfärgerna försvinner, då det finns fin fjällbjörkskog runt fallet. Och när jag pratar om fallet, menar jag hela sträckan från bron upp till Öjön, men egentligen syftar namnet på det största vattenfallet ca 1 km från bron. Jag bara tycker att det är dumt att begränsa sig så, när det finns fantastiskt fina vattenfall genom hela den här sträckan!
Idag var det mulet, men också regn på köpet. Jag hoppades på att regnet skulle börja lite senare, men de första dropparna föll när jag tog den första bilden. Jag var beredd för det dock, så jag lade regnskyddet på kameran och fortsatte.
Blött
Jag jobbade mig uppströms, stannade ofta för att kolla bildpotential. Regnet tilltog allt eftersom, så jag ville inte ta ut kameran för några halvchanser, utan letade efter de bästa som fanns idag. Det var lite mindre vatten i ån än vad jag sett tidigare, vilket gav mig en möjlighet för nya vinklar, inklusive några där jag stod mitt i strömmen. Och det påminner mig, gummistövlar är ett bra tips för Silverfallet! Det är väldigt blött och lerigt att ta sig hit, så det är skönt att inte behöva bry sig om blötan.
Trots att jag hade regnskydd för kameran och väskan, och regnkläder på mig, så blev det allt svårare att hålla grejerna torra. Det var faktiskt helt omöjligt efter ett tag, för även om jag lyckades att skydda kameran från regnet så var mina kläder så blöta att jag droppade vatten varje gång jag tog ut eller la in kameran i väskan. Så jag var tvungen att ge upp lite tidigare än jag egentligen velat, men jag ville inte riskera utrustningen. Jag kände ändå att jag hade fått några bra bilder, så om det fanns flera att ta, är det bara åka dit en annan gång!
Fina bilder, som vanligt!
Intressant fråga vilken sorts bild som är tystas; beror det inte på hur man tänker också, om man tänker att bilden med den väldigt korta exponeringstiden är ett fruset ögonblick, så blir det ju helt tyst, precis som det blir när man pausar en film för att se en enskild bild.
Skulle vara intressant om du någon gång kunde fotografera samma motiv med olika exponeringstid så att man kan se om man ”hör” någon skillnad.
Tack Anders! 🙂 Ja alltså jag har funderat vidare på ämnet, jag reflekterade över att jag aldrig blivit förtjust i att filma, trots att kameran har den funktionen. Det som jag gillar med foto är just att kunna frysa ögonblicket, om det så händer med 1/100 sek eller 100 sek. Rörligt vatten är lite speciellt då exponeringstiden gör så tydlig skillnad, jag faktiskt testade att fota med olika exponeringstider redan 2006 när jag var lite mer ny i foto och hade inte hittat min stil än. Och i 2008 skrev jag om begreppet ”quiet picture” men då visste jag inte varför jag gillar den ”tysta” bilden, så den här nya insikten är förstås att det är just HSP som är källan. 🙂 Länk till det gamla inlägget med två exponeringsalternativ: http://www.minnak.net/2008/10/09/water-2/
Tack! Du har rätt, det blir en tystare bild med lång exponeringstid! Det blev tydligt när man kunde jämföra de två bilderna med olika exponeringstid.