Det är fantastiskt att det går fortfarande att hitta ställen som någon inte redan har skrivit om, eller lagt ut bilder på nätet. Man är så van att hitta information att det blir lite speciellt när man besöker en plats som är en vit fläck på internet! Brännsmolet i Ljusnedal är en sådan plats, och jag besökte den idag. Genom att skriva den här texten och publicera bilderna, blir jag den första som har dokumenterat Brännsmolet. Coolt, vad?
Hjärnspöket
Det var bara ett litet problem på vägen – och det var vägen som man måste ta för att komma till Brännsmolet. Det är Backvallsvägen, min nemesis. Mitt hjärnspöke. Det har tagit två dagar för mig att samla modet för att åka vägen. Det är så galet att det finns inte. Det finns ingen anledning att vara rädd för den här vägen! Så det har liksom blivit en fobi. Fobierna går ju inte att förklara bort. Och man skulle tro att det blir lättare för varje gång jag gör turen utan incidenter, men känslan är ändå att det blir lika svårt nästa gång. Jag måste brotta ner känslorna för att åka en trevlig väg. Galet var ordet.
Brännsmolet
Men nu vill jag skriva om trevligare saker. Brännsmolet! Det är en liten platå med väldigt glest fjällbjörkskog med inslag av granar och tallar, vid ca 850 möh. Jag har varit nyfiken i den i flera år, först när jag såg den på satellitbilden, och blev särskilt intresserad i den för två år sedan när såg den uppifrån på en tur till Fjälländan. Idag var det en fin dag, så jag cyklade till Backvallen och tog stigen mot Ol-Larsvallen. Det är lite stigning i början men det flackar ut snart, terrängen är lätt att gå i och det ser ut som att det ibland är fyrhjulingstrafik till vallen.
Och så var jag uppe på den här höjden som jag funderat på så länge, och det var faktiskt ganska mycket som jag hade väntat mig! Glest med fjällbjörkar, och utsikt både mot Anåfjället och Lillfjället. Jag kunde också se Ol-Larsvallen och skulle gärna ha gått hela vägen dit, men här satte mitt hjärnspöke gränsen. Jag fick tvinga mig ta varje steg bort, det var som om jag hade en osynlig gummiband som gjorde det svårt att gå längre, och lätt att gå tillbaka. Jag är inte så här (eller så här illa) på andra ställen! Jag. Hatar. HSP.
Just det. Jag skulle ju inte skriva om tråkiga saker nu.
What’s in a name?
Jag funderar lite på namnet. Är det ”Bränns-molet” eller ”Bränn-smolet”? Söder om Grundsjön finns det en liknande plats som heter Stensmolet, och söder från den har vi Sörsmolet. Så jag tror att det är smolet då. Men vad betyder det? Jag antar att det syftar på gles skog med alpint karaktär, i ett näringsfattigt och torrt område. Lokal dialekt eller härjedalska?
Historiskt
Jag hade tur med solen i varje fall, det hade börjat mulna på men solen visade sig tillräckligt för att lysa upp höstfärgerna. Björkarna förresten såg ganska trevliga ut, inte alls lika påverkade av insektsangrepp som på många andra ställen i Funäsfjällen. Så jag gjorde mitt bästa för att ta bilder för att visa upp Brännsmolet, det är ju ett stort ansvar att vara den första fotografen på platsen och ta de historiska bilderna! 😀
