Jag var orolig att jag skulle lida av vätskebrist, det är ett återkommande problem jag har på mina turer. Jag helt enkelt glömmer att dricka, det kan låta konstigt men så är det. Jag skaffade ett vätskesystem för några år sedan och det har hjälpt mycket, men ändå upptäcker jag ofta att det är för mycket vatten kvar i blåsan efter turen.
Så efter en lång och krävande tur som Keb, var jag noga med att dricka mycket på kvällen. Vilken visade sig vara nåt jag inte behövde, jag hade nog ändå druckit tillräckligt under turen. För natten blev den värsta möjliga… jag fick kliva upp tre gånger för att kissa! Helt otroligt, ni förstår att det inte blir mycket sömn. Man kan lugnt säga att jag inte kände mig utvilad på morgonen, och hängde mest vid kaffekannan på frukosten.
Helikopter
Tjejerna hade tagit helikoptern till Nikkaluokta, så jag fick gå ensam idag. Leden är inte särskilt krävande, vilket gav mig tid att fundera på saker. Till exempel just det här med helikopter. Vi hade diskuterat helikoptern tidigare, och jag hade sagt att jag absolut inte ska flyga, för det skulle vara ett tecken på ett misslyckande för min del. Men tjejerna tyckte tvärtom – för dem var helikoptern pricken på i:et.
Jag kom fram till att allt beror på dina egna förutsättningar. Jag är van fjällvandrare och jag har lärt mig att betrakta helikoptern som nånting icke önskvärt. Bara helt allmänt, den är bullrig och förstör tystnaden så jag gillar inte att ha den i närheten när jag vandrar. Och för det andra, helikoptern förknippas med fjällräddning. Det har hänt en olycka och du behöver helikopter för att lyftas till säkerhet. Så hela min Kebnekaise-planering gick ut på att inte behöva en helikopter. Att inte ha en olycka på berget, och inte ha slut på krafter så att jag inte skulle orka gå tillbaka till Nikkaluokta.
Så det här att många flyger helikopter till Kebnekaise fjällstation, jag ska sluta tycka illa om det. Att flyga helikopter är en häftig grej, det medger jag (jag har gjort det och älskade det!), och det är också häftigt att bestiga Kebnekaise. Och det är häftigt att ta den östra leden med glaciärvandring och via ferrata. Så visst förstår jag nu att man vill ta helikoptern tillbaka, det kan vara just det som lyfter en redan fantastisk upplevelse till helt episka nivåer!
Men för mig ligger den episka i det att jag klarade att göra allt på egen hand. Jag gick västra leden ensam och orkade med vandringen tillbaka till Nikkaluokta. Jag besteg Sveriges högsta berg utan hjälp, det kan inte bli mer lyckad än så!
Fikapaus
Jag hade god tid på mig att hinna till 14:15 båten (och med det sagt, båten räknas inte alls i samma kategori som en helikopter!). Jag ångrade lite att jag hade skippat varmvatten (jag ville ju inte bära ett enda gram extra), så jag fick äta mitt fikabröd utan fika när jag satt ner för att vila fötterna.
Det fanns ett tält i närheten och en kille ropade nånting, jag fattade först inte att han faktiskt pratade med mig. Men visst gjorde han det, och frågade om jag vill ha kaffe? Han tyckte att jag såg kaffesugen ut, och där hade han helt rätt! Så jag tackade ja på en gång och vi hade en trevlig pratstund. Var lite intressant att höra deras åsikt om leden till fjällstationen, de tyckte att den var väl stenig. Då kommer ni inte att gilla bestigningen, kan jag säga!
När båten kom och nya vandrare vällde ut till bryggan, tänkte jag på hur det kändes i förrgår när jag kom. Jag hade tittat på alla som väntade på båten, och var avundsjuk för jag visste att de hade redan bestigit Kebnekaise. Jag ville så desperat vara en av dem. Så i dag när jag stod där och väntade på att kliva på båten, var jag en av de lyckliga. En av dem som redan har bestigit Kebnekaise!
Kilpisjärvi
Jag kom till Nikkaluokta mitt på eftermiddagen, och mina fötter var evigt tacksamma för att få lite vila i bilen. Fötterna var verkligen helt slut, det var träningsvärk och så hade jag ont i vristerna (jag har alltid ont i vristerna, det är bara graden av värken som varierar), och knäna hade inte återhämtat sig heller. Jag försökte att sätta så mycket vikt på stavarna som jag kunde för att avlasta fötter, men det hjälpte föga. Men som sagt, det är inga problem med att sitta i bilen så den enda frågan var, hur långt ska jag köra idag? Jag kollade vad navigatorn sade om att köra hela vägen till Kilpisjärvi, och visst var det gångbart. Det skulle bli en sen kväll men bara jag håller mig vaken så har jag ingen anledning att göra natt tidigare.
Det var på håret men det gick, och när jag var framme i Kilpisjärvi, kom jag på att visst är Finland en timme före Sverige. Och det var inte så bra… jag ska ta den första båten till Koltaluokta (för att sedan gå 3 km till Treriksröset), vilket betyder att jag måste kliva upp en timme tidigare. Vilket egentligen kommer inte att vara så svårt, för jag ska sova i bilen och ni vet hur det går med det. Så det blir ingen återhämtning, men kaffe har jag!