45 av 60 toppar
Efter två dagar av intensiv vila, står jag redo för nya utmaningar! Dagens mål är att bestiga två av 60 toppar, Sjnjuhtie (Snuhkie) och Jorpetjahke, som ligger öster om Rödfjället och nås bäst från Fjällsätern i Tännäs.
Vägen till Fjällsätern är bommat från Urgnäset, så jag hade cykeln med mig. De första 3,5 km är grusväg, efter det blir det en fyrhjulingsstig som är hyfsat lätt cyklat, även för någon utan större MTB skills (vilket är jag, har en MTB men sällan utnyttjar den till fullo). Det finns några bäckar men alla har broar. Jag hade räknat med att lämna cykeln i Fjällsätern, men dessa fyrhjulingsspår såg fortsatt bra ut så det var bara att följa. Det är snustorrt så att inte ens myrarna var något hinder, det är lite mjukt i mossan förstås men med en elcykel var det lekande lätt! Det var först efter stigen vände lite söderut för att gå förbi Sjnjuhtie som jag klev av cykeln och fortsatte till fots. Men då hade jag redan cyklat över 6 km och var praktiskt taget vid foten av fjället, så att cykeln hade sparat mig mycket tid och möda!
Sjnjuhtie 1145 möh
Terrängen är lätt att gå, det är mest ljunghed vilket är ganska trevligt. Ljungen har dessutom börjat blomma nu! Jag hade drygt 300 höjdmeter att ta, och var lite förvånad hur fort jag kom upp till toppröset. Tills jag faktiskt stod där och såg att det var inte alls toppen, utan Sjnjuhtie har en lite avlång topp och den högsta punkten är längst borta. Utan något röse! Men det gjorde ingenting, jag skulle ju ändå gå ditåt för att sedan ta mig ner drygt 50 meter, och börja stigningen upp Jorpetjahke.
Dessa två toppar är så nära varann med så lite höjdskillnad mellan, att det skulle vara nästan dumt att inte göra både på samma tur. Den som känner sig frisk i benen kan lägga till Rödfjället utan större problem, men jag besteg Rödfjället redan för några år sedan så jag nöjde mig med dessa två. Vilket mina fötter tackade mig för.
Jorpetjahke 1203 möh
Jorpetjahke är 58 meter högre än Sjnjuhtie, men det är inte brant och terrängen är fortfarande lätt att gå i, förutom ett smalt bälte av stenar. Men jag måste säga att efter att ha gått hundratals höjdmeter på Kebnekaises grus så var dessa stenar vid Jorpetjahke väldigt trevliga! Och jag hittade en grön växt som jag inte hade sett tidigare, möjligen någon slags bräken men jag hade ingen aning vilken. Så jag tog några bilder för att identifiera den senare.
Jag hittade ett stort stenröse på toppen men tyckte att det var lite högre bakom röset, så jag gick dit. Och väl där tittade jag på röset och det såg ut att vara högre. Så nu var då röset på rätt ställe!
På vägen tillbaka tänkte jag gå på norra sidan av Sjnjuhtie, och försöka hålla höjden från passet mellan topparna. Men det visade sig inte vara så smart, terrängen blev mycket svårare med olika slags hinder som videbuskar och stenfält. Men det värsta var att det var brant, jag fick gå på skrå och det är aldrig kul. Till slut blev det för brant att ens försöka gå runt fjället, så jag tog mig ner och det var mycket lättare. Så ett tips för dig som tänker göra samma tur, försök inte att hålla höjden på norra sidan av Sjnjuhtie!
