Kebnekaise fjällstation

Det var fruktansvärt varm i stugan, men på något sätt lyckades jag att sova ändå. Inte den bästa natten kanske, men det kunde ha varit så mycket värre. Så jag kände mig ändå hyfsad peppad att börja vandringen mot Láddjujávri för att ta båten över sjön och slippa bära min tunga ryggsäck för dom där 6 kilometerna. Det blir 13 km till fots trots båten, och jag verkligen gillar inte att gå med en tung ryggsäck! Hela min vandringsfilosofi går ut på att göra dagsturer med lätt packning. Vilket egentligen straffar sig nu, kroppen är ju inte alls van. Men nå ja, det är bara 13 km… kliv kliv överlev.

Den ovanligt varma sommaren sträcker sig ända upp hit, så det var lite svettigt att ta sig fram. Samtidigt som myggorna var en ständig plåga, så det var inte särskilt trevligt att vandra med en tung ryggsäck. Men stigen är fantastiskt bra, de har jämnat ut marken så det är som att gå på en gata!

Láddjujávri

När jag kom till den nedre båtlänningen vid Láddjujávri, var det redan några där som väntade på båten. Lite nyfiken tittade jag på ett par damer som hade ryggsäckar som såg betydligt tyngre ut än min, och helt rätt, de tog ut en burk med färska vattenmelonskivor. En helt annan filosofi för vandring! Men de ska också upp till Keb i morgon, vilket gav mig lite hopp om att kanske följa dem och slippa känna mig ensam. Fast helt ensam skulle jag ju inte bli i varje fall, det är massor med folk som går upp varje dag. På båten träffade jag tre andra tjejer, men de ska dock ta den östra leden.

Kebnekaise fjällstation

Vandringen mot Kebnekaise fjällstation efter båtfärden var lite trevligare än den första delen. Nu var stigen en normal knölig stig men jag gick i sällskap med dessa tre tjejer så tiden flöt på bra. Vi kom till fjällstationen mitt på eftermiddagen, vilket gav oss en välkommen chans att sitta ned och njuta av kall dricka. Det visade sig att två av tjejerna hade hyrt tält på stationen, hade jag vetat om det, så hade jag gjort samma för att slippa bära! Fast å andra sidan, jag har med tält för att jag visste inte exakt när jag skulle komma hit, vilket betyder att jag inte kunde boka nånting på förhand. Hursomhelst, när de fick ta ut sitt tält, gick vi för att hitta plats för att ställa upp tälten. Och det är inte så lätt här, marken lutar överallt och det är väldigt stenigt. Jag såg många som hade tält som lutade nåt fruktansvärt, hur sover man när man hela tiden glider mot sidan av tältet? Så jag räknar mig lycklig när jag hittade en plats som var hyfsat plan och fri från stenar.

Sista minuten planer

Mina närmaste tältgrannar var de två damerna jag hade träffat tidigare, och pratade lite med dem igen. De bekräftade det jag hade anat, alltså att packningen var för tung och vandringen hit hade sugit ut musten av dem. De skulle gå tillbaka redan i morgon utan att ens försöka på en topptur. Jag förstod dem helt och hållet, det är bara bra att man inser sina gränser och inte riskerar nånting. Det är tillräckligt många som redan tar sig an Kebnekaise, folk som saknar både erfarenhet och kunskaper. Men för mig personligen var det ett litet bakslag, jag hade ju tänkt lite på att följa dem till toppen som en snäll stalker. Och för att göra saken värre så hade väderprognosen ändrats och nu såg det ut att bli molnigt och kanske till och med dimmigt på eftermiddagen! Så tankarna började snurra igen, hur ska jag lösa detta? Jag vågar inte ta toppen i dimma! Men kanske kan jag ta den östra leden med guide då, och frågade om det fanns plats. Svar nej, så nu var det verkligen upp till mig att lösa det här på något sätt. Jag bestämde att jag går ungefär samtidigt som den guidade gruppen, vilket skulle ta mig upp till toppen på eftermiddagen. Då kan jag göra toppen om vädret tillåter, eller vänta ut vädret då det skulle bli bättre mot kvällen. Ljuset var inget problem, solen går inte ner så här års!

Så med alla dessa tankar i huvudet lade jag mig för natten. Hur det än blir i morgon – spännande och jobbigt blir det garanterat!