Hur hamnade jag här?

Introvert. Högkänslig. Medelålders. En urtyp till en människa som ogillar förändring och risktagning. Det är jag.

Tänk dig en vanlig människa som ett hus. Ett hus med ett par dörrar som öppnar ut i världen, och många fönster för vädring. Och så tänk mig – jag har en fästning med metertjocka murar, vallgrav runt, små skottgluggar och bryggan uppe. Det är min komfortzon, här i min ensamhet där jag kan bara blicka ut ibland och se på hur andra människor lever.

Jobb, vilket jobb?

Jag har jobbat för samma företag sedan jag flyttade till Sverige år 2000, och i nästan 15 år har jag haft samma uppgifter. Visserligen har vi fått nya system och begravt gamla, men i det stora hela – the more things change, the more they stay the same. Som en högkänslig introvert person har det passat mig bra att förvara status quo, jag gillar inte förändring så mycket. Men nyligen upptäckte jag att till och med jag har mina gränser, och när det väl gick över gränsen, var jag tvungen att kliva ut från min komfortzon. Jag sade upp mig, utan någon plan B. Jag har alltid haft samma trygga jobb, varför skulle jag ha tänkt på vad jag skulle annars göra?

Att hitta min väg

Vi definierar oss med vad vi gör. Jag är (var) systemadministratör. Det är vad jag alltid gjort, det är vad jag kan. Men nu vill jag inte göra det mer, så vad är jag när jag inte är systemadministratör? Det är vad jag måste reda ut under den närmaste tiden, och sedan hitta ett jobb som jag verkligen brinner för. Jag inser att det är lite naivt att tro att det finns ett drömjobb för varje person, och i många år trodde jag att jag hade mitt. Men en människa växer och kan ändra sig, och en dröm kan dö. Så jag väljer att vara en idealist och hitta min väg till rätt yrke. Den här bloggen handlar om min resa, om att lämna tryggheten och våga leva livet. Vi har bara en chans.

Så det här är min historia. Om att hitta vem jag är när jag inte längre är den som jag trodde jag var. Om att vandra och vara fri. Och att alltid ha kameran som sällskap, för visst finns det en bild därute. Den tysta bilden som den högkänsliga introverta fotografen har alltid letad efter.

Vägen dit

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen