Värmlands högsta punkt – Granberget 701 möh
Jag missade en högsta punkt i maj på vägen söderut. Eller jag lämnade ut den med avsikt. Jag minns faktiskt inte, jag bara följde rutten som jag skapat i Googles My Maps och upptäckte när jag kom hem att jag visst hade missat Värmlands högsta punkt Granberget. Men ska man göra alla punkter så ska man, det var bara att sätta sig i bilen igen och köra.
Navigatorn hade fiffigt hittat en genväg till Granberget. Jag började få stora tvivel när vägen blev alltmer gropig och stenig och jag var tacksam för fyrhjulsdrift och hög markfrigång. Fast så illa var det kanske inte, skulle säkert ha gått med en vanlig personbil med lite försiktighet. Hursomhelst, lättnaden var stor när jag fick vända till den ”riktiga” vägen till Granberget.
Det var en fin dag, varm och solig. Stigen var tydlig men lite blött i några ställen, så jag verkligen undrar hur det skulle ha gått om det regnat de senaste dagarna. Nu har det ju knappast kommit några droppar i flera veckor. Stigen gick genom några små myrar också, och där var det delvis spångat, men de är i behov av underhåll då spången sjönk i vattnet när jag gick. Och som sagt, nu är det en torr period!
Utsikten
Det finns ett utsiktstorn på toppen, det ser man inte tills man är nästan framme. Granberget gör skäl för namnet, det finns stora granar på berget och utan tornet skulle man inte ha någon utsikt alls. Så jag kan verkligen rekommendera att man klättrar upp trots de smala trapporna, för utsikten är magnifik. Bästa jag sett utanför fjällvärlden! Men här är man ju inte så långt ifrån fjällen faktiskt, till väster ser man Trysils skidbackar i Norge, och norrut har man Transtrandsfjällen (Sveriges sydligaste fjällområde) och Fulufjället.
Navigatorn
Min bilnavigator var lustig igen. Jag ville inte köra samma dåliga väg tillbaka, så jag tänkte ta den bättre vägen även om det innebar en extra mil. Jag hade kollat Google Maps innan men hade tyvärr inte lagt rutten till minnet och när navigatorn tyckte att jag skulle svänga till vänster, gjorde jag det trots att höger egentligen kändes bättre. Och det slutade med att jag åkte 3,5 mil extra. Den är rolig, navigatorn. Men varje gång det händer (japp, det var inte första och garanterat inte sista gång), försöker jag att se det positiva – jag får se mer av landet. Fast, när det bara är skog mil efter mil… då får man gräva djupt!
