40 av 60 toppar i Funäsfjällen
Funäsfjällen sträcker sig egentligen inte längre norrut än Flatruet, men Destination Funäsfjällen har varit snälla och inkluderat några toppar norr om Flatruet i ”60 toppar”. Jag misstänker att det är för att kunna ha det mäktiga Helags med i listan och då tog de med några andra toppar nära Ljungdalen bara så att Helags inte skulle vara ett undantag… men om jag nu inte skulle vara helt så cynisk, så är det ju bara trevligt att destinationerna samarbetar.
Nysnö i juni
Dagens tur gick till den nordligaste toppen som är med i 60 toppar, Dunsjöfjället Tjaakse på 1415 möh. Jag gick från skidliften i Ljungdalen och de första 250 höjdmetrarna var en brant stigning upp skidbacken. Då kommer man till en utsiktspunkt där man får en fantastisk överblick på i stort sett alla 60 toppar som ingår i listan! Här är man nära till Helags som dominerar i väst. Men man ser också Skarsfjället, Sylarna och Härjångsfjällen som är de allra högsta topparna i trakten efter Helags. Men det som imponerade mig mest just idag var att alla dessa toppar hade nysnö som dekoration. Det känns helt galet att efter att ha vandrat i shorts och t-shirt bara för några dagar sedan, var jag tvungen att ha mössa och handskar nu, och ibland önskade att jag hade långa kalsonger också. Men då måste jag påminna mig om att det här vädret är ingenting ovanligt i juni – det var den rekordvarma maj månaden som får denna kyla nu kännas extra kall.
Dunsjöfjällskrevan
Från utsiktspunkten har man ett par kilometer utan större höjdskillnader tills man kommer till foten av Dunsjöfjället och börjar stigningen längs Dunsjöfjällskrevan. Här brukar det alltid finnas snö, även genom den varmaste sommaren, vilken gör ravinen väl synlig från långt håll. När man har kommit upp där ravinen börjar, är man redan på nästan 1200 meters höjd. Det betyder att det hårdaste jobbet är redan gjort, nu är det bara en dryg 200 höjdmeter kvar till toppen av Tjaakse. Om man väljer att fortsätta gå norrut för en knapp kilometer för att sedan svänga mot öst och sikta på den närmaste toppen till höger så är terrängen ganska lättgången med bara några få partier med stenar. Jag valde en lite annan väg upp och hade betydligt mer stenskravel att tampas med, och det är just alla dessa enorma stenfält som är den största utmaningen med toppturen. När man väl ha kommit upp till kammen som leder till toppen söderifrån så är det faktiskt lätt att gå, det är inte brant och med bara 100 höjdmeter kvar så är man snabbt upp på toppen!
Toppen av Tjaakse
Från toppen av Tjaakse har man en helt vidunderlig utsikt över västa Härjedalen och södra Jämtland. Norrut ser man Vålåsjöfjället och Gråsjöfjället, till öst har man Bockhammaren. Samtidigt som dessa fjäll har mjuka former som är så typiska för den svenska fjällkädjan, så finns det dramatik också – bara kolla på stupet på 200 meter som är den södra ändan av Vålåsjöfjället!
När jag började gå tillbaka, fick jag några glimtar av solen. Det behövs bara några få solstrålar för att det ska kännas varmt, så för en stund var det ömsom vinter med dessa fläckar av både gammal och ny snö, och ömsom sommar med värme och solsken. Det är fjällväder som bäst!
Omdragen led
Leden från Ljungdalen till Dunsjöfjällskrevan är nydragen, och ibland försvinner stigen. Men de har gjort ett fantastiskt jobb med ledmarkeringen, så det gäller bara att blicka upp flitigt för att följa markeringen, i stället för att försöka följa stigen. Det krävs några hundra fötter som trampar här för att stigen kommer fram! Och jag kan verkligen rekommendera det, turen är lång (20 km) men relativt lätt, när de värsta stigningarna gör man i början när man fortfarande har fräscha ben!
Tjaakse blev min 40:e topp av 60. Väldigt passande att fira jämna siffror med denna fina tur!
