Dalarnas högsta punkt

Dalarnas högsta punkt – Storvätteshågna 1204 möh

Jag var på en tvådagars highpointing-tur. I går besökte jag Värmlands högsta punkt, och idag var det dags för Dalarnas högsta punkt Storvätteshågna. Som är också Svealands högsta punkt, fick jag lära mig på plats.

Natten spenderade jag på sommarparkeringen i Grövelsjön. Jag sov i bilen, vilket jag testade i fjol när jag skulle till Njupeskär för soluppgång. Det är inte optimalt, men å andra sidan, jag sover dåligt i tält också. Det tunna liggunderlaget passar inte mig, jag kan bara sova på sidan och då gör det ont i höften. Bil eller tält, samma liggunderlag, samma problem. Men med bilen slipper jag att hitta plats för tält och sätta upp den. Vilket får mig att sukta efter ett taktält, de är dyra men ack så praktiska… förutom när man ska lyfta det tunga tältet på biltaket, och så ta av det igen. Det är inget enmansjobb, och var ska jag förvara tältet?

But I digress.

Jag sov nog lite bättre än jag hade väntat mig, och vaknade vid 6-tiden. Jag åt en kall frukost, inget kaffe, planen var att stanna vid en å och då njuta av en kopp i trevlig miljö. Det var mulet och ganska kallt, jag var tacksam för handskarna. Leden till toppen är så lätt att jag fick ingen riktig värme i kroppen, jag brukar lätt bli varm om händerna när jag får upp pulsen men här var det väldigt snällt. Det är först efter man passerar Övre Fosksjön som den riktiga stigningen börjar, och inte ens där är den särskilt krävande. Den ser brant ut när man tittar från bron, men stigen går diagonalt upp fjällsidan och det är ju alltid lättare så.

Falsk topp

När man jobbar sig upp den branta delen, ser det ut som om toppen är alldeles ovanför. Så nära är den dock inte, leden går till höger innan den första toppen och planar ut. Kort därefter kommer man till tjärnen som man då rundar för att nå Storvätteshågnas topp, och det är inte många höjdmeter man behöver ta där.

De svenska fjällen är inte särskilt höga här, men om man blickar mot Norge, är det en helt annan historia. I fjärran ser man Sølen-massivet med högsta topp på 1755 möh. Den påminner lite om Helags faktiskt, och jag tror att det går att se Helags härifrån också, men idag var det lite för mycket moln för det. Anåfjället syntes dock, vilket jag tyckte är lite häftigt. Jag bor ju nästan vid foten av Anåfjället!

På väg tillbaka stannade jag vid samma å för lite mer fika. Det hade blivit lite varmare och det var trevligt att sitta där, och nu hade klockan också blivit så pass mycket att andra vandrare hade börjat röra på sig. Jag var ju ute så tidigt att jag stod på toppen redan vid 10-tiden! Och det hör inte till vanligheterna kan jag säga!

Metallkryssar! Jag är inte van att se böjda ledkryssar…