Stor-Axhögen

5 av 60 toppar i Funäsfjällen

Det har gått tre år sedan den förra toppturen. Nu vet jag om 60 toppar och Stor-Axhögen blev min första topp som jag gjorde specifikt för att det är med i listan. Och Stor-Axhögen är definitivt en mycket större utmaning än de första fyra topparna jag gjorde, så nu på efterhand måste jag säga att jag är lite imponerad av mig själv att jag tog an utmaningen. Och jag är ännu mer imponerad av min syster, som var med mig på denna tur. Jag vet inte varför men på något sätt trodde jag att min syster hade friluftsvana. Det visade sig att hon inte alls hade det, hon sysslar mest med yoga. Men hon tyckte det var kul med fjällvandring, och så siktade vi på Stor-Axhögen då. Det började regna ganska mycket när vi hade kommit upp på kalfjället, men vi trotsade vädret och hade fika, kanske inte det skönaste fikat men vi behövde energitillskottet. Efter ett tag var min syster redo att ge upp, hon sade att hon inte orkar gå längre upp så hon skulle vänta mig. Jag chansade med att toppen som jag såg var verkligen toppen och inte en falsk topp, och peppade henne att fortsätta. Och vilken lättnad att jag hade rätt! Vi kom upp till 1322 möh! Och regnet hade också avtagit, men annars vad det inget vidare fotoväder. Men utsikten mot Helags var enastående! Och den andra bilden från bestigningen är min syster (klädd i min poncho då hon inte hade några regnkläder själv) som kollar mobilen på toppen av Stor-Axhögen. 🙂 Jag var rädd att hennes första fjälltur skulle också bli hennes sista, det var mycket tuffare än det borde ha varit (och jag har aldrig utsatt henne för liknande sedan dess). Men hon verkligen tyckte att det var kul, trots vädret, trots dåliga kläder (hennes kängor blev dyblöta), trots höjdsmeterna, trots den långa turen. Bra kämpat! Och varje gång hon besöker mig, är hon redo för alla äventyr jag har planerat för oss, hur det än må vara nya utmaningar för henne!

(Inlägget är skrivet 2018-09-15 men datumet ändrat till bestigningen)