Ottsjön

Dags att prata om elefanten i rummet. Eller Ottsjön, den som givit namnet till byn. Eller kanske är det byn som givit namnet till sjön, men det får någon annan utreda. I varje fall så ser jag sjön från mitt fönster och jag har alltså bott här i nästan fem månader och inte kollat sjön mer att jag skidade över en gång, och då hade jag så fullt upp att vara stressad över att åka på is att jag inte hade tid för annat. Så nu var det dags att åtgärda denna elefant!

Men innan dess bara en kort sväng till Kläpphögarna, jag gjorde en kvällspromenad i måndags när det fortfarande var lite värme kvar av den fina värmeböljan vi hade förra helgen. Inte mycket mer att säga om det, jag ville bara lägga ut bilderna så de inte samlar damm på min hårddisk.

Rekhuvudet
Rekhuvudet, Ottfjällets tredje topp, den längst borta i nordväst.
iskanten på Ottsjön
Hälften av isen på Ottsjön är borta, men i delar – is, öppet vatten, is, öppet vatten, is
Kväll på Platån
Kväll på Platån
Stor-Anahögen på kvällen
Stor-Anahögen dominerar utsikten men det har visat sig vara svårt att fota fjället på ett vettigt sätt. Nu fick jag lite kvällsljus i varje fall.

Snöbyar

Nu är den fina värmeböljan ett minne blott och vi har återgått till samma väderlek vi haft den större delen av vintern – blåsigt. Snöbyarna kommer och går men så länge solen letar sig fram för bara en kort stund så smälter den nya snön fort, så mycket värme finns i den nu. Utan solen är det ruggigt, jag har nästan lika mycket kläder på mig när jag hade i -15 grader i januari och ändå fryser jag mer. När jag planerade turer för den här helgen, tänkte jag att skogen är säkert skönare än fjället och då äntligen tog jag mig nere till Ridvadet, som jag velat se redan innan jag flyttade till Ottsjö. Men att vada är liksom en sommaraktivitet, så jag har inte prioriterat detta…

Eftersom det är flera minusgrader under natten och knappast plus på dagen heller, håller snön jättebra. Jag hade snöskor i fall, men behövde dem inte – gick alldeles utmärkt att gå på snön och djupare in i skogen var det dessutom barmark. Barmark, säger jag! Hur skönt som helst alltså!

Jag kom till vindskyddet vid stranden och stod en lång stund där, tittade hur snön yrde på sjön och snöbyarna flyttade sig över fjälltopparna. Verkligen skönare att gå i skogen än att utsätta mig för vinden. Och jag måste också säga att jag blev förvånad över hur bra utsikten var. Jag har varit så inställd på att ta mig upp för den bästa utsikten, att jag helt glömt bort att visst kan en sjö också bjuda på fjällmagi. Jag hittade många fina fotomotiv som jag är nyfiken på att testa på sommaren, men tyvärr är det ganska sannolikt att jag inte kommer hit då, jag flyttar ju till Åre i slutet av maj. Så vi får se.

När jag kom hem så konstaterade jag att turen var mycket kortare än det borde ha varit enligt skylten som sade att det är 3 km till Ridvadet. Det visade sig att vindskyddet inte alls är vid Ridvadet – gör om, gör rätt.

Snöby på Hottögsfjället
Snöby på Hottögsfjället och lössnö som virvlar på Ottsjön
udde med Ottfjället i bakgrunden
En fin udde med Ottfjället i bakgrunden
Snöfall över Anarisfjällen
Snöfall över Anarisfjällen, Skraupvalen i mitten

Ridvadet

Jag hade ju inga bättre idéer i vilket fall som helst, så det var lika bra att promenerade genom skogen idag igen. Nu svängde jag inte av vid vindskyddet utan fortsatte och då blev det rätt. Det var öppet vatten nästan hela vägen till andra sidan, men naturligtvis inget läge att vada nu som sagt, så jag nöjde mig med att kolla platsen och fortsatte en bit österut utan att hitta någonting nämnvärt. När jag väl kom tillbaka så hittade jag en fantastiskt fin tall där på stranden, den var faktiskt alldeles intill vadstället men på något sätt hade jag lyckats att missa den först. Just då hade jag lite otur i och med att en snöby drev förbi så att Ottfjället syns knappt, men precis som igår så var upptäckten viktigare än bilderna just idag, det går säkert att få kanonbilder här i annat ljus!

Men om Ridvadet alltså, det är precis vad namnet säger – man kan vada över Ottsjön här, det är det enda vadet i hela landet som går över en sjö. Nästan en kilometer är det, helt galet att tänka på att det verkligen går att vada hela sträckan. Men detta är tack vare Vålån, den dumpar sand i Ottsjön och det ser man även i satellitbilderna. På andra sidan sjön finns Fettjorna, vilket av kartan att döma är ett intressant ställe och jag kommer garanterat göra ett besök under sommaren. Huruvida jag kommer att vada över sjön är en annan sak… jag lovar ingenting!

Även om jag nu gick rätt så är det fortfarande inte 3 km som skylten säger, faktiskt bara 2,1 km. Alltså helt perfekt för en skön promenad efter jobbet med fantastiska fotomotiv! Tji fick jag som haft inställningen “upp upp upp” hela vintern…

Ridvadet
Ridvadet. Den här skylten ger rätt avstånd i varje fall!
tall vid Ridvadet
En helt underbar tall vid Ridvadet
tallen vid Ridvadet
Bara för att visa hela tallen. Ni förstår att tallen bjuder på fantastiska möjligheter för komposition?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top