Norrsken och solsken

Nu har vi äntligen haft en längre period med episkt fint vårvinterväder. Värmen har stigit upp till tvåsiffrigt flera dagar i rad, hur skönt är det?!

För en gångs skulle var det chans för norrsken samtidigt som vädret var klart. Flytta inte till Åredalen om du vill se norrsken, det är allt jag säger om det… visserligen har det varit norrsken några gånger som det varit klart, men alla dessa tillfällen har jag missat av varierande orsaker. Den enda gången jag försökte var det inget norrsken. Men nu så, i lördags kväll, var det en ganska bra chans så jag åkte ut sent på kvällen. Lite ljus kvar i horisonten kl. 22.30, nu känns det som den sista chansen för norrsken för denna säsong, nätterna är snart för korta!

Storån

Jag åkte mot Vålådalen, jag mindes att det finns öppet vatten vid bron över Storån. Då skulle jag kunna få även speglingar i bilden! Utsikten från bron var inte direkt mot norr, men tillräckligt mycket för att det skulle funka. Så då gällde det bara att vänta. Jag tog några provbilder och i bilderna såg jag lite grönt, det var dock inte synligt med ögat. Och så väntade jag mer. Jag började frysa, hade verkligen underskattat hur kallt -1 grader är vid öppet vatten. 50 knäböj för att få upp värmen. Vänta. Springa fram och tillbaks på bron. Vänta. Springa på plats med höga knän. Vänta.

aning av norrsken
Kl. 23:20, liiiiite grönt finns det och kameran fångar även ljus i horisonten. Månen är bara en skära men ger ändå ljus.

Jag kollade mobilen och såg hur den gröna bågen i norrskensappen blev mindre och mindre, risken fanns att det inte blir någonting. Men jag ville göra ett ärligt försök, så kl. 23:20, alltså efter en timmes väntan, tänkte jag att jag väntar tills midnatt. Ungefär vid halv tolv började jag prata till den svaga gröna glöden i horisonten. Snälla visa upp dig, snälla? Någon minut senare… är det? Kan det verkligen vara det? Det blev grönt så jag såg det med ögat! Jag var så glad att jag tjoade och dansade där på bron. Vilken lycka alltså!

norrskensbåge
Kl. 23:39 var glädjen enorm – norrsken som vad tydligt synligt även med ögat!

Nån vidare dans blev det inte för norrskenets del heller, men med tanke på att jag har kammat noll under vintern så tar jag mer än gärna det lilla jag fick. Det finaste varade bara ett par minuter, sedan blev det en mer jämn glöd igen. Jag väntade tills över midnatt precis som jag lovat mig och när det inte fanns några mer tecken på att det blossar upp igen, åkte jag hem. Nöjd!

norrsken
Lite dansade det också
norrsken
Nu har gått många minuter utan att det händer någonting, bara ett par gröna bågar. Klockan är 23:59, jag väntade några minuter till men mer blev det inte. Ljusen i bakgrunden hör till Ottsjö by förresten.

Välliste

I och med att jag inte kunde somna tills kl. 2 på natten, ändrade jag mina planer för söndagen. Jag hade ursprungligen tänkt att åka ut tidigt på morgonen när snön fortfarande är frusen, men med den korta natten var jag inte alls sugen på att vara ute tidigt så jag chansade med tösnö på eftermiddagen. Jag ville göra Välliste igen, förra gången hade jag ju missat utsikten då det var tjock dimma på toppen. Jag ville även göra Nordtoppen, egentligen ingen vidare topp utan bara en ås, men den heter ju Nordtoppen så klart är det värt ett besök…

När jag kom till åsen upptäckte jag till min stora glädje att snön hade tinat så pass att det var väldigt mycket barmark. Jag tog av snöskorna och gick runt de snöfläckar som fanns kvar, ibland tog på snöskorna när det blev lite mer sammanhängande snöfält, men jisses vad skönt det var alltså! Att gå på barmark!

Barmark på Nordtoppen
Barmark på Nordtoppen!
Närbild på Åreskutan
Närbild på Åreskutan. En lavin gick på Lillskutans sluttning nu i veckan, den syns i bilden.

Jag fikade vid den lilla toppen och sedan siktade på den riktiga toppen, Välliste. Jag råkade komma upp till liftarna och avvek därifrån illa kvickt, jag ville ju inte upprepa fadäsen från Funäsdalsberget. Men med det sagt så tyckte jag att det var märkligt dött, visst borde jag ha hört pistmaskinerna nu efter liftarna hade stängt för dagen? Oavsett så hade utförsåkarna åkt hem och jag hade hela fjället för mig själv. Jag kom upp till toppen, letade fram gömman som jag missat förra gången (då hade den legat under en tjock isbark) och njöt av den fina utsikten.

Snön sjunker ihop i värmen
Snön sjunker ihop i värmen och det blir liksom veck

Jag gick ner mot söder och här var snön mycket mer förrädisk än den hade varit på norra sidan. Jag sjönk rejält några gånger men nu gick jag utför i varje fall, så det var inte mer jobbigt än att hela tiden vara beredd på att foten går genom snön. Jag stannade också många gånger, ibland bara för att titta på landskapet. Inga tankar på att ta en bild, bara titta och njuta. Det var vindstilla, soligt och varmt och tystnaden var påtaglig. Vilken otroligt fin kväll!

Snasahögarna syns från Välliste
Det måste vara vattenånga i luften som gör att himmelen är ganska orange i horisonten i motljus. Alla fem toppar i Snasahögarna syns från Välliste.

Säsongsavslutning

När jag kom till spåret, undrade jag igen var pistmaskinen var. De brukar ju preparera på kvällen så spåret kan frysa under natten. De första människorna jag träffade var när jag var tillbaka i Trillevallen, en kille som åkte skidor i shorts och t-shirt och en tjej på snöskor – exakt likadana blå MSR som jag hade!

Jag var lite fundersam på bristen av pistmaskiner och den tomma parkeringsplatsen. Det visade sig att det var säsongens sista dag! Wow. Nu blir det verkligen tomt på fjället, det är mest bofasta som kommer att njuta av den sista snön. Men jag, ja jag skulle önska att det ser ut mer som det såg ut på Nordtoppen. Barmark. Det lär dock dröja lite till då väderprognosen lovar att det blir en påfyllning av den vita varan i morgon. Tålamod, Minna, tålamod.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top