Vad är ett hem?

Vad är ett hem? Det är en fråga jag har fått ställa mig under den senaste veckan.

Jag valde lägenheten i Ottsjö utan att kunna se den först, vilket gjorde mig lite tveksam och jag vågade inte lova hyresvärden att jag stannar under en längre tid utan skrev på ett tidsbegränsat avtal fram till slutet av maj. När jag väl frågade om jag får stanna längre, visade det sig att hyresvärden redan hittat en ny hyresgäst, så det är helt och hållet mitt eget fel att jag blir tvungen att flytta för fjärde gången inom 1,5 år. Boendet efter maj fixade jag samma dag som jag fick veta att jag måste flytta, jag frågade helt enkelt om jag får flytta tillbaka till Björnen och det gick bra. Men den fina lilla lägenheten i Björnen hyrs ju ut endast fram till slutet av november precis som i fjol, så då måste jag flytta en andra gång i år!

huset jag växte upp i
Här är huset jag växte upp i, radhuset i Villmanstrand. Mamma och pappa sålde lägenheten 2012 tror jag det var, året innan mamma dog.

Att leva som nomad var jag helt inne på när jag bestämde att flytta till Östergötland, dock trodde jag att jag skulle vara en nomad i “slow motion”, två år där och kanske två år nån annanstans… i stället upptäckte jag att jag älskar fjällen så pass att jag måste flytta tillbaka så det blev blott sju månader i Rimforsa. Och nu som sagt så har takten bara trappats upp, fyra månader i Björnen, sex i Ottsjö, fem i Björnen igen… För att dra hela historiken så ser det ut så här:

  • 1988-1994: Fram-och-tillbaks-flyttning under studietiden
  • 1994: Flyttar till Köpenhamn
  • 1995-2000: Flyttar till England och flyttar fem gånger där, dvs. i snitt en gång per år: Windsor-Egham-Staines-Bracknell-Bracknell
  • 2000: Flyttar till Ljusdal
  • 2005: Flyttar till Loos
  • 2012: Flyttar till Föne
  • 2015: Flyttar till Ljusnedal
  • 2020: Flyttar till Rimforsa, sedan till Åre Björnen och slutligen till Ottsjö

Så frågan består. Vad är ett hem, när det uppenbarligen inte är någon plats där jag utvecklar rötter? Jag har aldrig velat äga ett hus, det känns som en enorm belastning. Jag vet inte om det känns så för att jag i grunden tycker så eller för att jag hela mitt vuxna liv har flyttat så mycket att när ett hus väl skulle ha blivit aktuellt, kände jag att ingenting är bestående och ett eget hus hade blivit ett främmande koncept.

Från min lägenhet i Loos
Från min lägenhet i Loos. Det är garaget i bilden men om jag inte missminner mig så tog jag bilden från vardagsrumsfönstret!
Frostigt hus
Inte ett hus där jag bott, men jag ville bara visa en bild jag gillar… Sista bilden jag tog i Loos innan jag flyttade till Föne
Mitt hyreshus i Föne
Mitt hyreshus i Föne. Var trevligt att bo där men under tiden i Föne kom jag till insikten om att jag kan jobba på distans och uppfyllde drömmen om att flytta till fjällen.
Huset i Ljusnedal
Huset i Ljusnedal med Ånnfjället i bakgrunden. Jag tror det var dessa fem år i Ljusnedal som gjorde mig så stark jag att nu kan leva ett kringflackande liv och känna mig trygg med det.
Det fina huset i Rimforsa
Det fina huset i Rimforsa

Jag ställde den här frågan i en Facebook-grupp och ett svar jag fick är att ett hem är en plats där man känner sig trygg. Och det tycker jag faktiskt stämmer för mig. Många gånger har jag tänkt på att skaffa en husbil eller husvagn, men jag känner mig inte helt bekväm med tanken att bo på hjul. Det finns för många saker som kan gå fel och som man måste ta hand om, det känns inte tryggt helt enkelt. Då väljer jag att fortsätta hyra och bo i ett stadigt hus (viktigt med stadiga hus med tanke på hur hårt det har blåst de senaste dagarna, stundtals nästan stormstyrka). Det som har blivit bestående för mig är det som jag har på min dator. När jag sitter bekvämt framför datorn och jobbar eller kollar mina bilder eller skriver bloggen… det är då jag känner ett lugn som blir en känsla av hem. Trygghet. En plats att komma tillbaka till efter ett äventyr, slänga mig på soffan och bara vara. Det att jag bara hyr soffan spelar ingen roll. För stunden är den min.

Jag förstår att har man ett fast jobb och barn så är det viktigt att ha ett “riktigt” hem och stabilitet. Men som frilansare som jobbar på distans och har ingen familj… ja, att äga en bostad är verkligen ett främmande koncept nu. Varför skulle någon överhuvudtaget vilja begränsa sina liv så? Jag kommer att slå rötter den dag min kropp ger upp.

Six feet underground.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top