Himmel

I dag var det. Dagen då vi såg den mytomspunna solen. Och det var precis så vackert som jag har drömt om. Det var faktiskt rena drömmen att åka genom detta landskap. Lagom kallt, ingen vind, snötäckta träd, solljus, blå himmel, månen… helt perfekt helt enkelt.

Månen
Månen var fortfarande uppe, denna strax innan jag kom upp på Platån
Snölandskap i morgonljus
Och detta väntade på mig på Platån då

Vad som inte var helt perfekt är att jag hade bestämt att åka på eftermiddagen men när jag sedan ungefär när solen kom upp insåg att jag slösar bort tid hemma, åkte lite tidigare ändå. När jag äntligen kom upp till Platån började det finaste morgonljuset omvandlas till (det rätt så fina såhär i januari) dagsljuset så jag hade precis missat det bästa. Eller kanske inte. Solen kom upp bakom Stor-Anahögen som hade ett helt eget moln, så jag hade kanske missat det bästa ljuset oavsett vilken tid jag kom upp. Men jag brydde mig inte att spekulera på det särskilt länge utan åkte med stor förtjusning i jakt på fotomotiv. Inte helt enkelt att hitta motiv utan att få snöskoter- eller skidspår i kompositionen, Platån är vansinnigt populär och folk utnyttjar dessa fina förhållanden för att åka lite var som helst. Även om det är surt om jag helt själviskt tänker på mina bilder så kan jag helt och hållet förstå att man lämnar de preparerade lederna. Det gjorde även jag, för varför inte?

Snölandskap i morgonljus
Det är inte bara skoter- och skidspår man ser

Jag åkte till Petterfjället precis som i fredags. Konstaterade att utsikten nu med blå himmel inte alls var lika fin som den var i förrgår med grå himmel. Problemet är att den norra/nordöstra sidan av Ottfjället ligger i skugga så här års. Det är först i mars som morgonljuset på riktigt når branten. När jag sedan höll på med att fota där på Petterfjället tyckte jag plötsligt att ljuset blev sämre. Tittade bakåt – solen försvann bakom Ottfjället! Inte hade jag räknat med att förlora solen redan kl. 12. Jag insåg dessutom att jag skulle göra resten av min tur i Ottfjällets skugga, nästa gång jag skulle se solen var tillbaka på Platån men jag ville inte vända tillbaka bara för det. Så kameran fick stanna i ryggsäcken och jag fokuserade på att njuta av turen. För det var det fortfarande, en ren njutning!

Nu är månen på väg att försvinna
Nu är månen på väg att försvinna (syns svagt till vänster)
Rekhuvudet i bakgrunden
Rekhuvudet i bakgrunden
Välliste i bakgrunden
Välliste i bakgrunden
Nu är solen halvvägs bakom Ottfjället
Nu är solen halvvägs bakom Ottfjället

Jag åkte en sväng mot Hållfjället och undrade om det var snöskotrar eller renar som har lämnat spår efter sig på fjället. Först tänkte jag renar eftersom det var så mycket spår men när jag kom närmare så visade sig att det faktiskt var snöskoterspår. Precis överallt på fjället. Har aldrig sett liknande, förutom kanske något friåkningsområde, men enligt kartan finns det inget friåkningsområde här. Jag hade nästan hunnit glömma hur mycket jag hatar snöskotrar men nu blossade det upp igen. Jag vill alltså verkligen inte hata någonting överhuvudtaget, men nu fick jag svårt med det. Jag bara önskade intensivt att alla snöskotrar skulle brinna i h*lv*t*s heta eldar. Jag kan inte ens beskriva hur ursinnig jag blir när jag ser sådant.

Hållfjället
Om ni tittar noga så ser ni skoterspår i mitten av bilden, Hållfjället

Men den här dagen var alldeles för fin att slösa bort på att hata snöskotrar. Jag vände ryggen på det sönderkörda snötäcket på Hållfjället och snart glömde bort eländet. Framför mig öppnade sig ett snölandskap av ljus och skuggor och lyckligare kan jag knappast bli!

nyanser av grått
Vilken skillnad en dag gör! Bara nyanser av grått i går, idag solsken och blå himmel.
tjock dimma
Väderprognosen hade lovat lite sol i går, men det var tjock dimma på Platån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top