Middagsvalen

Jag har försökt att spara topparna i Ottsjö, Vallbo och Vålådalen för jag ska ju flytta till Ottsjö snart och tänkte att jag kan göra dessa närliggande toppar då. Men nu är det korta dagar med varierande mängd snö på kalfjället och mina alternativ känns väldigt begränsade, då valde jag i söndags att trots allt göra en topp, den mest tillgängliga – Middagsvalen i Vallbo. Med sina 881 meter är det inte en riktig fjälltopp, men jag räknade med att utsikten är bra i vilket fall som helst.

Middagsvalen

Och det var den ju. Vidunderlig, faktiskt! Jag hade dessutom helt sagolik tur i och med att solen bröt ut för korta stunder precis när jag var toppen, så jag fotade åt alla håll och försökte att ta in så mycket jag bara kunde. Satt ner mig för lunch, ville inte gå därifrån. Tills molnen började ta över och några toppar försvann igen, då bedömde jag att det bästa var över.

Vargtjärnflätet med Stor-Anahögen i bakgrunden
Vargtjärnflätet med Stor-Anahögen i bakgrunden
Panorama över Vålådalen
Panorama över Vålådalen – Stensdalen i mitten
Ottfjället
En kort regnbåge – eller snöbåge – över Ottfjället
Issjödalen
Issjödalen. Även Pyramiderna syntes (dock inte i bilden, var svårt att fota dem).
Lunndörren
Lunndörren

Det är så kort att gå till Middagsvalen från Vallbo att jag inte ville gå raka vägen tillbaka, utan jag var nyfiken på Vargtjärnflätet, dvs. det stora myrområdet som leden till Issjödalen (och Lunndörrstugan) genomskär. För att undvika en alldeles för lång omväg chansade jag med vinterleden och det gick bra. Det har inte regnat så mycket den senaste tiden så det var inte jätteblött, dessutom var myren delvis frusen. Med några korta omvägar runt de blötaste ställena klarade jag mig bra.

En fin död tall
En fin död tall vid vinterleden, bakom tallen kan man ana Pyramiderna
En fin levande tall
En fin levande tall vid vinterleden med Stor-Anahögen i bakgrunden

Vargtjärnflätet

När jag väl kom till den stora leden, upptäckte jag att de inte bara spångat över Vargtjärnflätet, utan den är ju en regelrätt trätrottoar. Sådär 1,5 meter bred, hur bra som helst. En baktanke jag hade med detta var att kolla huruvida det går att cykla på leden utan att ha några större kunskaper i stigcykling, och resultatet är att jag kommer att klara av det. Så jag kan kapa av flera kilometer från vandringen när jag på sommaren ska göra de nordligaste topparna av Anarisfjällen. Dem hade jag inledningsvis planerat som övernattningsturer, men om jag kan cykla till Issjödalen så blir det dagsturer i stället. Fantastiskt!

Vargtjärnflätet med Skraupvalen och Stor-Anahögen
Vargtjärnflätet med Skraupvalen och Stor-Anahögen i bakgrunden

Jag gick till Stor-Vargtjärnen som var väldigt vacker nu när det var nästan vindstilla. Tyvärr dock finns det inga fjälltoppar i närheten, utan den enda toppen som speglades i vattnet var Kyrkstensfjället i fjärran. Men vackert ändå.

Vilken fin dag det var. Känslan när jag stod på toppen och såg det fina landskapet runtomkring… jag var fullkomligt lycklig. Det finns ingenting annat i världen som mäter sig med detta!

Stor-Vargtjärnen
Stor-Vargtjärnen
Stor-Vargtjärnen
Stor-Vargtjärnen, Kyrkstensskaftet som speglar sig i vattnet

Förberget

Jag har ju berättat att jag bor i Åre Björnen, huset ligger på Förberget (inte på toppen, men ändå). På toppen, eller nästan på toppen, finns ett stort hotell (Copperhill) och det går leder och stigar kors och tvärs däruppe. Det är också väldigt blött, vilket hittills har hindrat mig från att besöka Förbergets högsta punkt, på ena sidan finns det en myr och på andra sidan ett stup. I lördags var jag äntligen ut med gummistövlar och nu skulle jag inte låta någonting komma mellan mig och toppen, och det gick bra. Utsikten kan diskuteras, det växer ju träd på toppen, och den enda öppningen vette mot Fröågruvan. Men när man korsar den här myren nedanför toppen är det öppet och utsikten är fin både mot Åreskutan och sydost.

Åreskutan i molnet
Det är Åreskutan i molnet, utsikt från myren nedanför Förbergets topp

Fröåtjärnen

Jag har mindre än 2 km att gå till Fröåtjärnen som är ett väldigt tjusigt ställe med Åreskutan som speglar sig i vattnet om det är vindstilla. Idag var det det, samtidigt som dimman kom och gick. Jag tog kameran ut för en promenad till tjärnen och hade som avsikt att fota just fjället, men det slutade med att jag zoomade in på stranden och dimman i stället. Jag kan faktiskt fota annat än fjäll… 😉

Fröåtjärnen med dimma
Fröåtjärnen med dimma
Fröåtjärnen med dimma
Samma träd från en lite annan vinkel bara någon minut senare
Åreskutan på morgonen
Så här kan det se ut på morgonen. Jag behöver bara gå tvärs över vägen att ta en bild. Skryt, jag vet, men snart är det över med denna lyx! (2020-11-04)

2 Comments

    • Minna

      Tack! 🙂 Ja verkligen, jag är så himla sugen på att börja åka skidor igen. Har sett många skidåkare under helgen, lite avis. Men i december så…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *