Regn och snö och däremellan

Det här är alltid den mest spännande tiden på hösten – den första snön när höstfärgerna fortfarande lyser i naturen! Den första snön på fjälltopparna kom redan i augusti, inledningsvis bara de högsta topparna som Sylarna och Helags, men den 30 augusti såg jag snö även på Åreskutans topp. Bilden nedan är dock från den 11 september, den här vyn har jag om jag ställer mig mellan husen på andra sidan gatan (sett från min lägenhet blockerar ett av husen utsikten delvis), så det kräver ingen större ansträngning att knäppa ett kort om ljuset ser fint ut!

Åreskutan
Åreskutan på morgonen den 11 september med nysnö

Men nu så äntligen fanns det en chans att få snö även på lägre höjder. På förmiddagen såg jag att regnet stundtals omvandlades till blötsnö och det var just snö jag var ute efter, så efter en tidig lunch gick jag ut. Planen var att göra en lång promenad, först till Byxtjärnen i hopp om att få lite speglingar då det var ganska lugnt, vidare till Lillådammen och sedan oledat upp till kalfjället, över Långhögen och efter det fick orken och vädret bestämma.

Byxtjärnen

I början gick jag i regnet och märkte rätt så fort att även om byxorna höll vatten, var de inte särskilt varma. Jag hade funderat på att ha långkalsonger under, men bestämde emot då det kan bli rejält varmt i kombination med vattentäta byxor. Ett beslut som jag snart fick ångra. Men desto bättre gick det med skodon, jag hade valt gummistövlar* och med tanke på hur blöt och lerig stigen var, hur mycket det regnade och hur blött det var i växligheten när man gick utanför stigen så tror jag inte det skulle ha funkat med goretex, vaxat läder eller vattentäta strumpor. Precis allt skulle ha släppt förr eller senare. Men inte gamla hederliga gummistövlar!

Byxtjärnen
Byxtjärnen. I bakgrunden kan man ana Blåstenen.

Närmare till Byxtjärnen hade regnet omvandlats till blötsnö. Det var min första gång här och visst var det fint, platsen var populär trots vädret. Det var överraskande mycket folk ute, var till och med några tappra som fikade vid tjärnen – utan tak på huvudet. Men tyvärr blåste det precis så pass att vattenytan krusades, och det kan ju diskuteras om det skulle ha funnits några fina speglingar att fota i vilket fall som helst, med tanke på att topparna i bakgrunden låg i moln. Jag kunde precis ana både Åreskutan och Blåstenen, så säkert är det fint i annat väder.

Lillådammen

Lillådammen
Lillådammen, Blåstenen i bakgrunden

Då hade jag ingen anledning att stanna kvar här, utan jag gick vidare mot Lillådammen. Där var det samma historia, inga speglingar, så då lämnade jag stigen och gick västerut mot Långhögen. Nu hade börjat snöa (eller blötsnöa) på riktigt och mina lår frös ordentligt. Byxorna var helt blöta utanpå men membranet höll, dock var ju tyget kall mot huden och det enda de skyddade mig från var vattnet och vinden, någon värme gav de inte. Jag verkligen saknade långkalsongerna nu. En gång var jag tvungen att nypa mig i låret för att vara säker på att jag inte höll på att tappa känseln.

Långhögen

Långhögen är en liten utskjutande rygg 2 km rakt väst från Lillskutan vid trädgränsen. Den är inte en topp på något sätt, men ett stenröse hittade jag trots det. Just när jag var där lyften molnen för en kort stund, precis så att jag såg Blåstenens topp, och det visade sig att sett härifrån hade Blåstenen en profil som var förbluffande lik Stor-Mittåkläppen. Men så gömde sig toppen i molnen igen innan jag hade hunnit ta ut kameran, jag kan ju inte ha den hängande runt halsen i detta väder. Lägg till frusna fingrar och en plastpåse runt kameran för att skydda den så förstår ni att det tar lite tid från att hitta ett fotomotiv till att fota det.

fjällbjörk på Långhögen
En fin fjällbjörk på Långhögen
Blåstenens profil
Blåstenens profil

Ett ytterligare problem, som börjare bli alltmer värre, var att jag inte kunde hålla linsen fri från droppar. Det blåste inte mycket, men tillräckligt så att varje gång jag lyfte upp kameran, kom det vattendroppar på glaset. Jag hade en linsduk men den var blöt redan innan jag tog ut den från väskan, det hade visat sig att det inbyggda regnskyddet som kommer med en LowePro-ryggsäck tål inte höstväder… Så nu när jag försökte att torka linsen, flyttade jag bara runt vattendropparna. Det bästa jag kunde göra var att se till att jag inte hade en stor droppe precis mitt på, snabbt ta en bild och repetera proceduren.

Höstfärger
Det var väldigt tydligt att gårdagens vind slet mycket på träden, men än finns det färger kvar

När blötsnön nu dessutom omvandlades till regn igen, såg jag ingen anledning att förlänga turen. Kalla lår, snö som höll på att försvinna i regnet, genomblöt kameraryggsäck och värdelöst linsduk, tack för mig. Till och med de vattentäta handskarna var blöta nu, men även om jag missade långkalsongerna så hade jag fattat att ta med reservhandskar så jag kunde byta till torra. Men jag borde lägga till att jackan och stövlarna funkade utmärkt, så det var ingen fara med mig annars, jag skulle faktiskt gått längre om jag hade kunnat torka av kameran. Nu när jag inte var säker på om jag fick några bilder som inte blev förstörda av vattendroppar, var det meningslöst att fortsätta leta efter bilder! Men annars så var det faktiskt ganska härligt att vara ute, det är nåt visst med detta väder och årstid!

~ ~ ~

*Jag har ett par billiga Urberg halvhöga gummistövlar, de är det närmaste jag hittat till nolldrop och väger dessutom mycket mindre än mina gamla Muckboot-neoprenstövlar.

~ ~ ~

Tidigare i veckan kollade jag en bäck som rinner längs vägen till dessa no-name stugor som jag nämnde i förra inlägget. Jag hoppades på att hitta vattenfall bland träden, men det var mest små forsar. På kalfjället blir det riktiga vattenfall, men det regnade och jag valde att inte fortsätta längre upp när allt redan var hyfsat blött. Jag vet inte vad bäcken heter för någonting eller om den har ett namn överhuvudtaget, men längre ner där den rinner i Åresjön heter den Vikbäcken. Rimligt att det är Vikbäcken även häruppe, även om det är många andra små bäckar som bidrar till den längs vägen ner.

Minivattenfall
Minivattenfall
Vattenfall
Här stod jag jättelänge och funderade om det var värt att ta en bild. Till sist tog jag en, bara för att jag redan hade stått här så länge.

2 Comments

  1. Så kallade vattentäta ryggsäckar som sedan släpper igenom vatten är skräp! Jag har köpt ett löst regnskydd. Det skyddar ju ryggsäcken från tre håll men inte från ryggen. Och igår blev ryggsäcken dyngsur den vägen. Så det var tur att det mesta i ryggsäcken låg i vattentäta påsar.

    Jag tycker att du fångat vackra bilder iaf!

    • Minna

      Ja precis jag bytte till en annan ryggsäck med löst regnskydd för gårdagens tur. Om regnskyddet funkar för vandringsryggsäcken så ska det funka för även för fotoryggsäcken. Men i längden blir det ömöjligt ändå att hålla grejerna torra. Min större fotoryggsäck öppnas från ryggen så när jag ska ta ut kameran, ligger grejerna ut i regnet för en stund. Och sedan är ju kameran blöt när jag lägger den tillbaka. Det här att dåligt väder är fotografens bästa vän… 😀

      Och tack 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *