Storsnasen

Det här problemet att välja vilka fjäll jag bestiger, enklaste lösningen är att göra flera stycken på samma tur! Det finns fyra toppar väldigt nära varandra längs vägen till Storulvån – Storsnasen, Getvalen och Sönner- och Norder-Tväråklumpen. Så det var dem jag tänkte göra, fick åka tidigt eftersom väderprognosen hotade med åska senare på eftermiddagen och det finns en sak jag absolut inte vill uppleva och det är åskväder på kalfjället.

Det var massor av bilar på parkeringen, jag undrade om det verkligen är så mycket folk ute så här tidigt eller om de har varit tvungna att parkera här för att Storulvåns parkering är full (vilket den säkert är). Jag började gå den södra sidan av Tvärån, planen var att sen vada över för att gå längs dalen mellan Lill- och Storsnasen upp till toppen. Men när jag tittade mot Storsnasen såg jag att östra kammen såg lätt ut, då gick jag tillbaka till vägen och över bron och hittade en annan stig på norra sidan av Tvärån. Efter en snabbmarsch genom björkskogen (inga mygg, tack och lov!) kom jag till ett väldigt trevligt ställe för camping, en grupp människor höll på att packa sina tält och jag pratade lite med en man som berättade för mig att han hade gått just kammen som jag tänkte göra, inga problem egentligen men lite stenigt. Varningar om stenig terräng gör mig ingenting numera, jag sätter allt i förhållande till Predikstolen och var säker på att Storsnasen inte når samma svårighetsgrad!

Norder-Tväråklumpen
Norder-Tväråklumpen
Norder-Tväråklumpen, Sönner-Tväråklumpen, Getvalen
Från vänster: Norder-Tväråklumpen, Sönner-Tväråklumpen, Getvalen. Sluttningen till höger leder till Storsnasen, dessa är alltså de fyra topparna som var mitt mål idag.

Storsnasen

Vägen till kammen var väldig blöt, jag gav upp ganska omgående att ens försöka hålla fötterna torra och klev rakt genom myrarna. Den kortaste vägen mellan två punkter är en rak linje, onödigt att leta efter en torr väg. Det var varmt i morgonsolen i varje fall och jag visste att skorna inte besvärar mig även när blöta.

Just när jag kom till den steniga delen träffade jag en annan vandrare som var på väg ner från toppen, hon berättade för mig att det är iofs stenigt hela vägen men inga större problem, vilket jag sedan kunde bekräfta själv. För det mesta kunde jag hitta en väg runt stenarna och när jag väl behövde gå över dem var de ganska stora och stadiga. Egentligen ganska skönt att gå upp så, man fokuserar så mycket på var man sätter foten att man inte ens märker höjdmeterna man tjänar, och så var jag plötsligt på toppen!

Nära till Storsnasens topp
Nära till Storsnasens topp nu

Även om det var en varm dag så blåste det kallt på toppen, jag hittade lite lä för att fika och funderade på väderfronten, molntäcket växte och ljuset var rätt så kasst för foto. Men inga regnmoln vad jag kunde se, så då fortsatte jag gå som planerat, ner Storsnasen på den västra sidan och sedan diagonalt nedanför Lillsnasen mot Getvalen. Lillsnasens topp skippade jag, den är inte en del av serien av toppar jag jagar nu (även om kriterierna för serien jag följer kan diskuteras, det är väldigt frustrerande att det inte finns en allmänt accepterad definition av vad som räknas som en självständig fjälltopp).

Dalen mellan Storsnasen och Lillsnasen
Dalen mellan Storsnasen och Lillsnasen som var min Plan A. I bakgrunden syns Helags!
En märklig ljusbåge nedanför solen
En märklig ljusbåge nedanför solen. Kan inte vara en halo (felvänt) eller regnbåge eller dimbåge (fel håll). Vad är det då?
Isranunkel
Isranunkel, alltid vacker

Getvalen

När jag nådde Getvalens topp var det redan helt mulet men fortfarande inga åskmoln, jag började dock få lite tvivel om att kunna göra den kvarstående två topparna. Om det är så grått nu så finns ju risken överhängande att det växlar till regn när som helst, och jag gör inte toppar i regn. Jag behövde en lunchpaus i vilket fall som helst och här fanns det ingen lä, så jag siktade till Snasahögarnas rastskydd nedanför. Nu blev terrängen lite stenig igen och jag fick ta det försiktigt, fanns lite snölegor kvar som jag utnyttjade för att slippa stenarna.

Storsnasen sett från Getvalen
Storsnasen sett från Getvalen

Framme vid vindskyddet kollade jag upp mot Sönner-Tväråklumpen, med sina 1412 meter är den en imponerande topp och japp, ganska stenig väg upp dit. Så det skulle ta mig ganska lång tid att gå till toppen, samtidigt som jag nu såg att det regnade i Norge så det skulle inte dröja länge tills det regnar även här. Jag bestämde att ge upp på Tväråklumparna, även om det inte skulle åska så gör jag som sagt inte toppar i regnväder. Jag menar, varför skulle man göra det? Helt onödigt tycker jag. En topptur utan den visuella belöningen är bortkastad energi.

Det regnar i Norge
Det regnar i Norge

Jag kunde inte hitta stigen längs Tvärån när jag gick från rastskyddet så jag bara höll lite höjd för att undvika blötan längre ner. Det började också regna efter bara några minuter, inte mycket men tillräckligt för att jag skulle känna mig nöjd med beslutet att avbryta. Att regnet upphörde snart har ingenting med saken att göra… Efter ett par kilometer blev terrängen lite mer besvärligt på höjden, så då gick jag nere till stigen och de kvarstående kilometerna var enkla.

Storsnasen
Solen nästan kom fram för en kort stund, Storsnasen i bilden

Jag vet inte hur vädret var i Handöl/Storulvån, men i Åre kom det en elak regnskur på kvällen med vindbyar som var så hårda att de flyttade min cykel som stod på balkongen så jag fick lägga den ner för att inte riskera den faller och skadar sig. Definitivt inget väder att vara ute på fjället!

Även om det bara blev två toppar i stället för fyra så fick jag ihop över 1000 höjdmeter. Det är inte alls illa, det är faktiskt väldigt sällsynt att jag får så många höjdmeter på en tur. Här i Sverige har det hänt typ två gånger tidigare… Kebnekaise och så Kebnekaise igen! Men det lär bli lite vanligare i framtiden om jag försöker att klämma flera toppar på en tur, känns som att det är där min ambitionsnivå ligger numera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *