Stort

Jag besökte Åsnens nationalpark förra helgen. Det att jag inte brytt mig om att skriva om det tills nu säger väl allt om besöket. Viktigaste var att ha det gjort. Grejen är att allt i Åsnen påminde mig om Finland. När jag stod vid stranden hade jag lika gärna kunnat stå framför barndomens sommarstuga vid sjön Saimen. Det enda som skvallrade om södra Sverige var variationen av lövträd.

Åsnens nationalpark
Jag tog en (1) bild i Åsnens nationalpark. Denna.

Jag vet att det låter nedsättande. Att vara besviken när någonting påminner mig om Finland. Men hur mycket bilder från Finland har ni sett på den här bloggen? Försvinnande få, särskilt med tanke på att jag besöker Finland varje år. Det tråkiga faktumet är att mitt gamla hemland inspirerar mig inte alls, det gör ont i min blåvita själ att säga det men jag kan inte låtsas om annat. Jag skulle inte göra det där enda besöket per år om inte min pappa och syster bodde där. Jag har blivit svensk och jag älskar Sverige. Och framför allt, jag älskar fjällen. Och där är svaret. Fjällen.

Bekant

När jag flyttade till Östergötland, började jag med att systematiskt besöka naturreservat för att upptäcka vad Östergötland har att bjuda på. Varje ställe jag besökte mig påminde mig om Hälsingland (där jag bodde i 15 år) eller Finland. Eller så jämförde jag dem med fjällen. Ni har kanske inte tänkt på det, men så värst mycket naturreservat har de inte blivit de senaste månaderna här på bloggen. Jag helt enkelt tappade suget. Jag kunde inte stå ut med ett till naturreservat med ”urskogsliknande skog”. Har du sett en så har du sett dem alla. Jag vill inte förminska naturreservat på något sätt, de är ju väldigt viktiga för naturskydd, detta är bara en personlig reflektion. Till sist i Åsnens nationalpark fick jag insikten som förklarade varför skogen inte var min miljö.

Fyrkantigt

Som naturälskare borde jag ju stortrivas i skogen och det är vad jag säger också om någon frågar. Men jag säger det för det är ju vad man ska säga, eller hur? I Åsnens skogar förstod jag – skogen är för mycket för mig. För mycket intryck för min HSP hjärna. Det blir kaos, jag kan inte urskilja detaljer. Och där har vi förklaringen till att jag älskar fjällen. Det är öppet, inget kaos, ingenting som överbelastar mina sinnen. Jag kan andas fritt. Kaos i skogen, frihet i fjällen, det är två sidor av samma mynt. I skogen känner jag mig som en fyrkantig kloss som någon försöker att banka i ett runt hål. Med det sagt så menar jag inte att jag ogillar skog, överhuvudtaget inte, men det finns miljöer där jag trivs bättre. Varför ska då försöka att anpassa mig till den östergötska miljön, tvinga mig att vara något jag inte är?

Jag visste redan innan jag flyttade hit att jag skulle sakna fjällen, men trodde att upptäckarglädjen skulle överväga saknaden, det fanns ju så mycket att se. Efter alla dessa insikter och väldigt mycket självgranskning förstod jag till sist att jag hade helt och hållet lämnat mitt hjärta och min inspiration kvar i fjällen.

I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work. -Thomas Edison

Allt som händer i livet är lärdomar, livet är en process. Att flytta hit var ett nödvändigt steg för att lära vad det är som är viktigt för mig. Jag gjorde ett val utifrån fakta och känslor jag hade i fjol, men nu har jag nya insikter. Min kärlek till fjällen är större än någonting annat i mitt liv och för varje år tror jag mer och mer på att om det är någonting som är viktigt för dig, ska du satsa 100 % det. Önska inte att du skulle kunna göra någonting, utan gör det. Livet är till för att upplevas.

I början av augusti flyttar jag till Åre.

~ ~ ~ ~ ~

Omberg Hjässan
Jag gick en tur på Omberg i går, nu äntligen besökte jag Hjässan. Och tog en bild på en en.
Fina röda inslag på åkrarna
Fina röda inslag på åkrarna
Vallmor
Jag åkte förbi en åker som helt röd av vallmor, tyvärr ingen bild på den
Alvastra klosterruin
Alvastra klosterruin
Alvastra klosterruin
Fin miniatyr av Alvastra klosterruin
Ombergs klippor vid Stocklyckehamn
Ombergs klippor vid Stocklyckehamn

7 Comments

  1. Oj, här går det undan. Jag blev överraskad när jag läste att du flyttar till Åre men när jag tänkt efter så kändes det självklart.
    En sak jag funderar över, hur upplever du Östgötaslätten? Och den östgötska skärgården? För andra personer jag känner som gillar fjällvidderna upplever samma lugn när de får en obruten horisont med vatten eller slätt.

    • Minna

      Jag bor i Rimforsa vilket är lite söder från Östgötaslätten, så jag har faktiskt inte upplevt den mer än vad jag kört igenom! Och när jag gjort det, så brukar jag tänka på hur jobbigt det skulle vara att hitta någonting att fota (jag har en tendens att värdera ett landskap utifrån dess potential för foto). Min hjärna fixar inte en platt horisont. 😀 Vilket då tar oss till havet. Du har helt rätt, jag borde trivas bra vid havet, men jag växte upp vid en sjö där jag alltid kunde se land på andra sidan sjön och en vattenyta utan land på andra sidan gör mig lite obekväm. Samtidigt gillar jag att fota vid havet (faktiskt gjorde det idag!), så jag tror att det skulle bara kräva lite tid att bli van vid horisonten. Det blev tyvärr blev inga besök till den östgötska skärgården, det hade jag i planer, men nu blev det ju lite andra planer. 😉

      • Du har missat något :-). Åtminstone tycker jag att slätten bjuder på massor av fototillfällen. Jag har korsat den fram och tillbaka när jag jobbade med boken ”Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm” som ett tag höll på att bli en bok enbart om Östergötland. Dels har vi själva vägarna, de slingrande vackra inbjudande vägarna. Sedan finns det en hel del alléer och sedan har vi all vallmo i vägkanten. Så jag har hittat mycket att fota.
        Men sedan kanske vi har olika idéer om vad vi vill fota och då kan jag förstå om du inte hittar något som passar dig.
        PS! Inspirerad av dig knatade jag upp på Ånnfjället igår.

        • Minna

          Ja säkert går att det hitta motiv även på slätten. Jag måste ju erkänna att jag inte ens försökt, jag har hållit mig här i Rimforsa-trakten där landskapet är hyfsat böljande ändå. Men just sådana alléer är det som först dyker upp i huvudet, jag har sett allébilder som andra har tagit och önskat att jag skulle kunna prova samma. Men du blir det inte av. Med det sagt så kommer jag inte att sakna alléerna när jag väl står på en fjälltopp igen! 😉

          Hoppas att kunna se några fina Ånnfjället-bilder snart! <3

          • Dina önskemål om Ånnfjället har noterats! Jag har fått upp något på Instagram och ska se om jag kan få till något på bloggen också. Just nu lite bloggstiltje för jag försöker se om jag kan få ihop en bok av den här våren.
            Hur jag sedan ska finansiera utgivningen är en annan okänd fråga men jag jobbar på med boken så länge och hoppas på det bästa.

            PS! Innan du flyttar får du väl försöka fota EN allé :-).

          • Minna

            Haha det blir ont om tid med alléer, men nästa vecka (om planen håller) ska jag faktiskt åka genom Östgötaslätten och jag minns minst en allé där… om det blir ett fotostopp är en annan sak. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *