Öland

Två timmar. Och endast om det är nödvändigt. Jag vet. Tänjer gränser.

Mål

Your mission, should you choose to accept it, is to find two new orchid species and visit Öland’s highest point.

Orkidéer, försök 1

Jag hade valt att göra helg tor/fre för att vädret helt enkelt var mycket bättre än under den riktiga helgen. Kristi himmelsfärd gjorde det naturligtvis lätt, och det är ju dags att jag utnyttjar min frihet som egenföretagare. När jag klev ut från bilen vid mitt första stopp var värmen påtaglig. Inte högsommarvärme, men allt som är närmare 20 grader än 10 känns väldigt varmt just nu. Härligt!

Jag hade kollat Artportalen noga för att se var folk hade rapporterat göknycklar och krutbrännare, som var de två nya orkidéarterna jag behövde hitta. Även om jag hade hyfsat bra koordinater så är det ändå alltid en liten chansning, som blir allt större om man glömmer vilken art man letar efter. Vilket jag gjorde, jag trodde att jag letade efter göknycklar men det här första stället var för krutbrännare.

Så i stället för krutbrännare hittade jag massor av sankt pers nycklar och vad jag antar var överblommade adam och eva. Adam och eva är faktiskt också en ny art för mig, men sådana växer lite överallt i Östergötland, så jag räknar med att hitta dem lokalt.

Sankt Pers nycklar
Sankt Pers nycklar

Fejk högsta punkt

Höghäll på 55 m är Ölands högsta punkt, men det går faktiskt att komma högre än så. Rösslösa galgbacke är 57 möh, men eftersom toppen består av en stenhög som människor skapat, räknas den inte i highpointing där endast naturliga toppar ingår. Men bara för att vara säker, tänkte jag besöka galgbacken också. Man skulle ju tro att med 57 meter är det en lätt match, men jag lyckades att krångla till det genom att anta att den bästa vägen till toppen är den kortaste. Nix. Jag hittade en ogenomtränglig remsa av skog mellan mig och toppen, var tvungen att åka runt till andra sidan som var öppen och hade då nästan en kilometer att gå. Jag var riktigt irriterad på mig själv just då, jag hade en jättelång lista av ställen att besöka och orkidéerna och den riktiga högsta punkten var mina prioriteter, att då irra runt för att kolla en fejk topp kändes så himla onödigt.

Men då såg jag dessa hästar beta i hagen. Jättetrevliga var de, en av dem fattade tycke på mig och följde mig en bit. Jag var betydligt lugnare när jag väl kom till den lilla stenhögen, loggade geocachen intill och hälsade på hästen på väg tillbaka till bilen.

Hästar vid Rösslösa galgbacke
Hästar vid Rösslösa galgbacke
Rösslösa galgbacke
Rösslösa galgbacke

Orkidéer, försök 2

Min andra orkidélokal var för göknycklar på riktigt och då gick det betydligt bättre – jag hittade dem på en gång! Men efter jag sett variationer av sankt pers nycklar och adam och eva vid det förra stället var jag orolig att jag kanske har identifierat dem fel och hade även fel om göknycklar. Var tvungen att googla, läsa och kolla bilder och sedan kolla den här misstänkta göknyckeln flera gånger. Det som till sist övertygade mig var bladen, korta och breda… japp, kan ticka den boxen, tack!

Göknycklar
Göknycklar (Orchis morio)
Göknycklar (Orchis morio)
Göknycklar (Orchis morio)

Orkidéer, försök 3

Nu kände jag att jag kommit igång med orkidéer och kände mig optimistisk när jag åkte till nästa ställe för att leta efter krutbrännare. Visst hittade jag orkidéer på en gång, massor av sankt pers nycklar igen och japp, tror det var överblommade adam och eva. Eller sankt pers nycklar. Spelade ingen roll, nu var jag inte intresserad i några rödaktiga orkidéer utan letade efter det vita inslaget av en krutbrännare, helt omöjlig att missta för någonting annat.

Jag hade två olika koordinater för denna lokal och den första gav mig ingenting. Och så till de andra koordinaterna. Ingenting. Eller… vad var det lilla röda jag såg? Jag vände för att ta en närmare titt. Och… krutbrännare ju, knappt fem centimeter hög! Jag kunde inte tro mina ögon. Är den verkligen så liten?! Googla lite till… japp, krutbrännare blir högst 20 cm. Borde kanske ha kollat det innan jag åkte. Hur många krutbrännare har jag gått förbi innan jag av någon anledning tyckte att den här pyttelilla röda inslaget var värt att titta på närmare?

Men nu när jag fattade, såg jag på en gång några krutbrännare till. Lyckan!

Krutbrännare (Orchis morio)
Krutbrännare (Orchis morio)

Ölands högsta punkt – Höghäll 55 möh

Nu när jag hade bärgat båda mina orkidéarter hade jag bara den högsta punkten kvar, efter det skulle jag kunna ägna mig åt sightseeing. Ölands högsta punkt är föga förvånande den lägsta högsta punkten i Sverige och än en gång fick jag konstatera att storleken är inte allt. Värst vad svårt det var att hitta den högsta punkten. Jag gick kors och tvärs på ängen och försökte att avgöra vilken del var den högsta. Efter att det kändes att jag täckt varje kvadratmeter runt mina koordinater gav jag upp, jag måste ju ha träffat den högsta punkten. Eller nära nog. Inga vittnen.

Höghäll
Höghäll, Ölands högsta (naturliga) punkt

Jag tog en annan väg till bilen för att slippa kliva över stängsel som jag gjort på vägen dit och passade på att logga en geocache till. Cachen låg under en väderkvarn och det finns faktiskt massor av väderkvarn på Öland, kan inte åka därifrån utan en bild på en. Hur som helst, här hittade jag en skylt som förkunnade att jag stod vid Ölands högsta punkt. Tveksamt, eftersom det var en uppförsbacke därifrån mot ängen som jag just hade bekantat mig med. Men det här räckte för mig, mellan galgbacken och ängen och den här skylten måste jag väl kunna räkna Ölands högsta punkt som besökt!

En gammal snurra vid Höghäll
En gammal snurra vid Höghäll

Avenbokskog (eller inte)

Eftersom jag faktiskt åstadkommit allt jag hade kommit för, kunde jag slappna av och bara njuta av resan. Jag åkte till Halltorps hage för att kolla en avenbokskog. Jag chansade med en stig och chansade fel, några avenbokar såg jag inte men däremot en helt otrolig grönska. På tal om grönskan måste jag bara säga att mitt första intryck av Öland var att det var grönt. Bara grönt, precis överallt. Jag fick tänka länge tills jag fattade – Öland domineras av lövskog medan det i trakterna där jag bott finns mycket barrträd. Även här i Östergötland finns det mycket barrskog, och barrskogens gröna är mycket mörkare och går mot det bruna. Det finns barrträd även på Öland (som ni ser lite senare), men bara på vissa ställen.

Stig genom en grön skog
Väldigt väldigt grönt!
Fina ekar
Fina ekar

Byrums raukar

Det började bli kväll och jag siktade på att hinna till Trollskogen för natten. Då hade jag tid för bara ett stopp till och det blev Byrums raukar. Rätt beslut, som det visade sig, jag fick fint kvällsljus på raukarna. Under tiden som jag fotade fick jag lyssna på tre tjejer sjunga falskt, de firade den fina kvällen mellan raukarna. Väldigt populärt att göra det, som jag såg sedan när jag gick längs klipporna. Det fanns gömställen lite överallt mellan raukarna och folk var inte sena att utnyttja dem. Såg väldigt trevligt ut!

Byrums raukar
Byrums raukar

Kvällen i Trollskogen

Jag hade bestämt att sova vid Trollskogens naturreservat, då kunde jag göra både kvälls- och morgonfoto där. Jag hade inte tid att reka så det gällde bara att chansa, jag tog den kortaste leden och hoppades på lite tur. Jag stannade vid första bästa ställe och det blev helt acceptabelt, lite fina moln på himmelen och speglingar i vatten. Jag tackade och tog emot.

Kväll i Trollskogens naturreservat
Kväll i Trollskogens naturreservat

Morgonen i Trollskogen

Jag och sömnen är verkligen inte bästa vänner när jag sover i bilen. Vaknar minst en gång per timme för att det gör ont nånstans i kroppen, så byter jag ställning och försöker att somna om. Och så blir jag kissnödig. Jag höll mig till sådär halv fem, gick på toan och konstaterade att det var lite mulet, lade mig igen och försökte att i varje fall få lite vila, struntade fullständigt i morgonljuset. Men vid sjutiden hade det redan blivit helt omöjligt att ligga där, så jag tog frukosten med mig och siktade på den norra udden.

Vraket Swiks
Vraket Swiks

Nu hade solen kommit fullt ut igen, vilket innebar att ljuset var ganska jobbigt med tanke på foto, särskilt för att fota i skogen. En skog är rörig i bästa fall, kontrasten gör det nästan omöjligt att fatta vad en bild föreställer. Min lösning var att utnyttja den här tekniken jag hade halkat in på förra veckan, att ta flera bilder som man sedan slår ihop i Photoshop.

Trolleken
Trolleken

I går kväll när jag gick den korta turen hade jag undrat varför Trollskogen heter så. Det var ju bara Tallskog. Men nu vid Trolleken var det riktiga grejer, vilket imponerande träd! Ekar för övrigt är jag väldigt förtjust i. De var dessutom i mitten av lövsprickningen och unga eklöv är minst lika fina som boklöv!

När man närmar sig den norra udden kommer man äntligen till en skog som på riktigt kan kallas Trollskogen. Helt fantastiska tallar i alla möjliga och omöjliga former. Jag skulle ha varit tacksam för ett moln framför solen just då, men min nya teknik funkar faktiskt ganska bra under förhållanden med hård kontrast.

Förtrollad skog i hårt ljus
Förtrollad skog i hårt ljus
Trollskogen
En annan version av den förtrollade skogen
Murgröna
Även om det ibland ser ut som vilken skog som helst, så finns det några tecken som skvallrar om att jag inte är i Hälsingland. Murgröna på tall.
Murgröna på björk
Murgröna på björk

Norra udden

Från Trollskogens strand hade jag sett att det finns en gigantisk ek på andra sidan av viken i närheten av fyren. Jag bara måste se den från närmare håll! Så då åkte jag runt den här runda lagunen och kände att jag hade tur som hittade en parkeringsplats, för det var massor av bilar här, inte minst husbilar. Och alla jag såg gick med kikare eller tubkikare och/eller kamera med ett långt objektiv. En fin fågellokal, uppenbarligen. Enda jag tyckte var intressant var ejdern…

Jag är inte så intresserad i fyrar så jag bara gick förbi fyren för att besöka uddens spets. Jag spanade efter den stora eken och det såg ut som att det enklaste sättet att hitta den var att följa stranden. Så kom jag till bron vid parkeringen och insåg att eken faktiskt fanns alldeles intill parkeringen! Blev ju mycket lättare på en gång. Det visade sig att den stora eken faktiskt är sex mindre där trädkronorna smälter ihop. Imponerande, igen.

Ölands norra udde
Några förtrollade små ekar vid den norra udden
En väldigt mycket större ek
En väldigt mycket större ek
Eken
En ek med rödaktiga löv. Den stora intressanta eken i bakgrunden.
Stor ek
Och här är den stora eken, eller sex mindre ekar.

Höganäs orde

Jag var nöjd med allt jag hunnit att se så länge så jag kände ingen större press att se mer av Öland. Fanns bara en sak jag tänkte kolla, lite mer östkust, så jag åkte Höganäs orde som jag på förhand hade markerat som orkidélokal utan att specificera vilka arter. Visst hittade jag orkidéer, massor av sankt pers nycklar igen och nu hittade jag till och med några adam och eva som inte var överblommade. Och sedan – vad är detta – krutbrännare? Japp, jättemånga! Nu var jag riktigt nöjd. Det är alltid roligare att spontanfynda blommor än att hitta dem tack vare noggranna koordinater.

Spontana krutbrännare
Spontana krutbrännare
Adam och Eva (Dactylorhiza latifolia)
Adam och Eva (Dactylorhiza latifolia)

Så nu hade jag definitivt ingenting mer att göra på Öland. Eller jo. Handla batterier på Dollarstore. Bilnyckeln – dongeln – hade börjat klaga att batteriet höll på att dö. Även om jag är säker på att det finns gott om säkerhetsutrymme här, var jag inte alls förtjust i tanken på att batteriet dör när jag är ute på resa!

Veckans Fynd #21 är Öland. Kan inte vara annat!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *