Djurön

Ett projekt jag har hållit på med de senaste två åren är highpointing. För de som inte följt bloggen så går highpointing ut på att besöka den högsta punkten i en viss serie. I Sverige brukar man göra den högsta punkten i varje landskap, det går absolut att hitta på andra slags highpointing men jag har faktiskt inte hittat någon som gör andra slags serier.

Södermanlands högsta punkt – Venbrinksberget 124 möh

Jag har fem punkter kvar och glädjande nog är tre av dem här i södra Sverige, vilket gör det lätt att besöka dem. Den närmaste till mig är Södermanlands högsta punkt, Venbrinksberget. Eller Skogsbyås, som den också kallas i många highpointing-listor.

I dag skulle jag träffa ett par vänner i Norrköping och med bara fyra mil från Norrköping till Venbrinksberget passade jag på att bocka av punkten på min lista. Det var en fin vårdag med tyvärr en ganska kylig vind, men under den korta och lätta vandringen i skogen märkte man ju inte till vinden. Det var först när jag klättrade upp på tornet på Venbrinksberget som vinden blev påtaglig, hela tornet svajade. Utan tornet har man ingen som helst utsikt från toppen. Fast egentligen, det spelar inte så stor roll, utsikten är i ärlighetens namn ingenting att skryta med. Södermanland är av att detta besök döma ett väldigt platt landskap. Som man också förstår när man tänker på att den högsta punkten är blott 124 möh, vilket gör den till den tredje lägsta punkten i serien. De två lägsta är föga förvånande Gotland och Öland, som jag hoppas på att göra i maj om inte coronaviruskrisen leder till att öarna isoleras.

Utsikten från Venbrinksberget
Utsikten från Venbrinksberget
Tornet på Venbrinksberget
Tornet på Venbrinksberget

De två sista punkterna är Uppland och Gästrikland, som jag tänker göra i juli på vägen upp till fjällen! Även om serien då blir komplett, finns den en punkt kvar som man kan diskutera, och det är Kebnekaise. Jag gjorde sydtoppen för två år sedan men redan samma år i augusti hade glaciären smält (2018 var en rekordvarm sommar) så pass att nordtoppen för första gången blev högre. I framtiden kommer det att hända mer ofta tills glaciären har tappat så mycket av sin massa att nordtoppen blir Sveriges (och Lapplands) högsta punkt permanent. Och det innebär ju att min highpointing-serie går sönder! Såvida jag inte gör nordtoppen då… vilket jag planerar att göra i juli. Igen, med coronavirus-reservation. Vill det sig riktigt illa går STF i konkurs och då svävar Kebnekaise fjällstations verksamhet i fara, men då gråter jag inte över en missad tur till nordtoppen utan över saknad av alla fina fjällstugor och fjällstationer (och vandrarhem), det skulle vara en katastrof för hela Sveriges friluftsliv!

Highpointing får bli Veckans Fynd #14, även om den inte är nytt i sig. Det är bara så kul att komma igång med det igen och tänka på att serien kanske blir komplett i sommar!

Djurön

Turen till Sörmlands högsta punkt var så snabb att jag had tid för lunch i Norrköping innan jag skulle träffa mina vänner. Jag blev helt chockad när jag kom till stan, det var knökfullt! Som vilken lördag som helst, och det värsta var att folk inte verkade respektera social distansering. Jag gjorde mitt bästa men om det finns för många personer på en viss yta, blir det omöjligt att ha ett avstånd på 1,5 meter mellan personer. Men vem är jag att kritisera folk. Jag var där själv. En del av problemet, inte lösningen, det ska jag erkänna. En riktig tankeställare. Men samtidigt är jag stolt hur krisen har hanterats i Sverige, vi har gått en annan väg än alla andra länder. Frihet under ansvar heter det. Även om ansvaret lyste med sin frånvaro idag.

Mina vänner hör till riskgruppen men ute i naturen är det lätt att hålla avstånd. Och mig veterligen är jag inte smittad, om jag blev det idag under lunchen så hann jag inte bli smittospridare. Jag tror att det är min högkänslighet som gör att jag har väldigt lätt att känna av när jag har en förkylning på gång, så jag litar på att skulle jag drabbas av covid-19 så vet jag det i ett tidigt skede i sjukdomen. Men, bara spekulering. Inte ens vetenskapsmännen vet allt om det nya coronaviruset. Med det sagt, byter jag ämne.

Djuröns naturreservat var väldigt fin. Vitsipporna hade börjat blomma, helt otroligt! Och för mig som sällan besöker kusten var det speciellt att se havet, det var verkligen vackert. Och träden!! Jag är så mäkta imponerad av dessa jättelika ekar, jag har ju än så länge inte besökt så många ekhagar än då jag bara väntat på att det börjar blomma. Vilket uppenbarligen är nu, så jag får nog börja planera mina turer ut efter blomningstider. Och det är varmare väder på gång…

Grönt träd
Fantastiskt att se att några träd är redan lite gröna
Djuröns naturreservat
Stigen mellan träden i Djuröns naturreservat
blåsippor och vitsippor
Jag är inte van att se blåsippor och vitsippor på samma gång, vitsipporna brukade komma lite efter blåsipporna i Hälsingland

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *