Planer och verklighet

I tisdags såg det riktigt bra ut i väderprognosen. Solsken och en värmebölja till helgen! I torsdags utlovade de hårda vindar och snöblandat regn i stället. Mina planer på en campingtur till Storådörren åkte därmed i sopkorgen och jag fick kolla kartan en bra stund innan jag hittade nånting som möjligen fungerar i dåligt väder. Ösjödalen brukar bjuda på fina höstfärger, så dit gick jag i går.

Lördag

Vinden var verkligen inte rolig, men det var nästan 10 grader varmt så det kändes ändå rätt okej. Dessutom hade jag regnkläder på mig, vilket skyddade mot vinden också. Det har varit lite busväder under veckan, ett par dagar med mycket snö på höjderna, och resultatet var att det var ordentligt blött nu, precis överallt. Mina kängor som hade tagit flera dagar att bli torra efter förra helgens tur hade inte mycket att sätta emot vätan nu heller, trots att jag lagt på ett extra lager vax. Men jag höll mig varm ändå, och irrade runt i Ösjödalen i jakt på nån fin bild.

Höstfärger
Fina färger överallt

Det visade sig att det allra bästa stället att besöka idag skulle ha varit Näcksjökölen. På något helt mirakulöst sätt så fanns det ljus på Näcksjöhållet. Tyvärr finns Näcksjön inte ens på min Topp 50 platser att besöka, så det var liksom aldrig ett alternativ till dagens tur. Det positiva med det var att jag inte behövde ångra mig att jag valde Ösjödalen ”i stället”.

Ösjödalen
Ösjödalen, med Näcksjökölen längst till höger och Rieme till vänster

Med höstfärger finns det alltid nånting att gilla, men för foto var det väldigt tufft. Ljuset var en utmaning, och jag gör inte så bra ifrån mig med fotografiska utmaningar. Det var bara att se fram emot nästa tur, samma väder men med mindre vind. Jag hade en bra plan, bara jag kunde se fjälltopparna så skulle det funka finfint.

Söndag

Min plan för dagen var att åka Mittåkläppsvägen och göra kortare turer för att kolla olika ställen. Det här med att ha samma väder som igår, minus vind, var delvis rätt – det blåste inte så mycket. Men det innebar att dimman inte ville flytta på sig, så den här finfina planen med fjälltopparna rök ju ut på en gång.

I hopp om att dimman ändå skulle lyfta senare, gjorde jag en tur till en speciell björk nedanför Gruvvålen för att köpa lite tid. Björken funkade inte för bilder, inga överraskningar där, jag har aldrig sett den med höstfärger och jag börjar tro att den aldrig får många löv överhuvudtaget.

Fjällbjörk
Inte samma björk som jag skriver om i texten

Dimman var riktigt besvärlig när jag gick i motvind, jag fick torka glasögonen var 5:e minut när dessa små vattendroppar täckte glaset så jag knappt såg var jag gick. Och ni fattar säkert att objektivet gick samma öde till mötes, min lilla handduk var snart genomblöt.

Grytänge
Den här utsikten funkar faktiskt bättre när Mittåkläppen döljer sig i dimman

Tillbaka i bilen åt jag lunch, och det såg ut som att dimman faktiskt höll på att lätta. Jag gick mot Stor-Mittåkläppen för att kolla björkarna vid trädgränsen, det finns några helt underbara vyer där mot Mittådalen med fjällbjörkar i förgrunden. Den underbara utsikten förutsätter dock att man faktiskt har en… just det, utsikt.

Från Mittåkläppens sluttning mot Mittån
Från Mittåkläppens sluttning mot Mittån
Fjällbjörk
Gult och svart

Men det såg lovande ut. Stundtals kunde jag se Mittåkläppens profil, så min plan skulle kanske ändå fungera. Jag började fundera vad jag skulle göra för min tredje korta tur, hålla mig till Plan A och gå till Storbäcktjärnen och Vallarfjället, eller Plan B och gå till Viteggen.

Det blev Plan C, åka hem. Dimman kom tillbaka, både Mittåkläppen och dalen nedanför försvann och mina regnkläder höll på att förlora kampen mot vattnet.

Det är vackert med höstfärger trots vädret och det var en fin dag ute trots dimman. Det blev verkligen inte som jag hade planerat, men Moder Natur har sin egen agenda och mina fotografiska ambitioner saknar betydelse.

Tack, säger jag ändå.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *