Miraklet på Storvigeln

Ni minns kanske att jag tappade bort min Sony A6300 på Storvigeln i juni i fjol? Vi försökte att hitta den på väg tillbaka, ingen chans. Jag gjorde ett nytt försök att hitta den några veckor senare, med GPS, ingen chans. Jag accepterade att kameran var för evigt borta.

Men historian slutar inte där.

För tre veckor sedan besteg jag Storvigeln igen, det var min revansch efter paniken jag upplevde när jag upptäckte att kameran saknades. Jag postade en bild på Instagram och nämnde den borttappade kameran.

En av mina följare kommenterade bilden och frågade om det möjligen var en Sony A6300 jag hade tappat bort. För hör och häpna – de hade hittat en sådan på Storvigeln!

Vad är sannolikheten av detta?

  • stort fjäll, liten kamera
  • utanför alla stigar
  • stenig terräng
  • att då överhuvudtaget upptäcka kameran…
  • …och att en person i gruppen som gör det följer mig på Instagram…
  • …och han är min före detta kollega (som jag aldrig träffat i verkliga livet)…
  • …och att de hittar kameran bara ett par veckor innan jag postar mitt inlägg om revanschen

Det var hans kompis som hade upptäckt kameran, och hon hade den kvar. De hade undrat om de nånsin ska hitta en ägare till den och tänkt att lämna den hos polisen, så den här tidpunkten att de alldeles nyligen hade hittat kameran var också lyckosam.

Nu är kameran hemma hos mig igen. Den ser ut precis som den var då, förutom då lite rost på kameraplattans skruv. Så jag tänkte prova och bytte in en laddad batteri och slog på kameran.

OCH DEN FUNGERAR! Inte bildtagning dock, men bara det faktum att det finns liv i kameran är ju helt sjukt.

Det här ska alltså inte vara möjligt. Kameran har legat på fjället i över ett år, utsatt för väder och vind (för att inte nämna en massa snö). Att minneskortet klarar sig var väntat, men en kamera som är fullproppad med känslig elektronik? Om det blir en tävling mellan kameratillverkare om vem som har den bästa vädertätningen, så skulle jag aldrig sätta pengar emot Sony nu. Jag utmanar er med era Canons och Nikons och allt vad det heter att lämna ut era kameror i naturen i ett år.

Nej, det skulle jag heller inte vilja att göra. Men det gjorde jag ändå (även om det var helt ofrivilligt), och kameran överlevde prövningen.

R e s p e k t .

Så här har ni dem, bilderna jag aldrig trodde jag skulle få se! Inte mina bästa, men hästlängder de mest speciella jag nånsin tagit!

På väg mot Storvigeln
På väg mot Storvigeln. Det var en varm och fin försommardag, föga visste vi då att hela sommaren skulle bli lika varm och fin!
snödriva i närbild
Samma snödriva i närbild
Bolagen
Ja, fortfarande samma motiv. Den här viken i Bolagen är speciell.
Bolagen
Sista bilden på minneskortet, strax innan det ödesdigra fikat!
Sony A6300
Här är den, den förlorade kameran. När jag konstaterat att kameran funkar, bytte jag tillbaka det gamla batteriet och det började ladda!
Instagram
Så här gick det till 🙂

Jag kan inte tacka nog alla er som var med och hittade kameran. Ni vet vem ni är! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *