En gång till

Det här att man kan åka skidor i varmt solsken på kvällen… det ska man naturligtvis göra!

Transitspåret

I går åkte jag från Högsta Hållan mot Tännäs, så att jag äntligen fick ihop hela transitspåret (jag gjorde Tännäs-sidan för några veckor sedan, vände vid Acktjärnen). Spåret håller sig bra i vårsolen, det är blött överst men annars isigt och hårt. Till och med mina vallafria skidor gled bra i spåret, det var enklast att staka då det går en aning utför. Diagonalåkning var det inte snack om, för de vallafria skidorna inte hade fäste för fem öre! Om jag ville ha fäste, var det enklare att åka på skejtdelen, fast då gled inte skidorna. Njaa. Vädret kunde jag inte klaga om i varje fall, jag tog av jackan och åkte i löpartröjan, hur skönt som helst!

Vid Acktjärnen vek jag av till skoterleden för att kunna åka åtminstone en liten slinga, tillbaka på spåret där lederna korsar varandra. Men så skönt som det var att cykla på den här leden förra veckan, lika tråkigt var det att åka skidor nu. Alltså, det händer ju inte så mycket på det här spåret. Tännäs-sidan var 10 ggr mer intressant. Ärligt sagt, jag började bli helt less, och tänkte att jag måste snart göra en annan tur, en rolig en, för att inte ha denna långtråkiga historia som sista skidminne från vintern ’18-’19.

Med ett par kilometer kvar, ser jag en man med två hundar på väg mot mig. Jag höll mig på mitt spår när jag såg att mannen flyttade sig till vänstra sidan. Men så, precis när vi skulle passera varann, sprang ena hunden åt höger från mig! Med mannen till vänster och hunden till höger, fick jag kopplet på magen och det blev tvärstopp, kraften fick mig att glida baklänges en bit tills jag oundvikligen hamnade i backen med rumpan före. Hunden hälsade mig glatt och mannen bad om ursäkt och var orolig att jag hade skadat mig i fallet. Men jag var ok, jag hade inte ens ont nånstans, utan bara skrattade åt det hela. Precis när jag hade tänkt att turen var årets tråkigaste…!

Vallarfjället

Men den lilla incidenten räckte ju ändå inte att rädda den trista skidturen, så idag ville jag skapa lite bättre minnen. Jag åkte till Bruksvallarna och följde skoterleden till Storbäcktjärnen vid Vallarfjället. Området är helt underbart för skidåkning, det är väldigt snälla höjdskillnader samtidigt som vyerna är fantastiskt fina. Den största behållningen är utan tvekan utsikten mot Stor-Mittåkläppen och Helags. Att idag var första gången jag var här på skidor är nästan pinsamt, hit borde man komma flera gånger om året!

Minnet från gårdagens tur suddades ut effektivt. Förutom hund-incidenten, förstås. Den kommer jag att skratta åt en lång tid framöver!

Månen mellan fjällbjörkar
Månen mellan fjällbjörkar
Stor-Mittåkläppen och Helags
Stor-Mittåkläppen och Helags

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *