Det har tagit lite mer tid än vanligt, men nu har vi äntligen tillräckligt med snö för att kunna åka skidor nästan överallt. Dock finns det ett problem, det finns nämligen inget botten för snön. Vanligtvis brukar det ju snöa lite under förvintern, så blir det omväxlande plus och minusgrader och snön fryser, och så snöar det mer. Men nu var den varma perioden så lång och varm att all snö försvann, sedan blev det kallt och till slut började snöa. Så den kalla fluffiga snön föll på bar mark, vilket betyder att skidorna väldigt lätt sjunker genom snön och slår marken under. Vilket jag fick erfara flera gånger idag, och räknade ett antal nya skrapor på undersidan. Nåja, jag behöver ju en ursäkt för att köpa nya turskidor, så…
Skidor
Jag har redan åkt några turer, men det har inte blivit några bilder (utan bilder, inget inlägg på bloggen, ni vet). Men träningsvärk fick jag, så idag tänkte jag göra en lite lättare tur som återhämtning. Jag åkte från Högsta Hållan mot Malmbäckstugan, och upptäckte till min stora förvåning att det inte finns några spår att följa. Jag menar inte preparerade spår, men det brukar ju alltid vara någon som är ute oavsett väder. Idag var det jag som var den där någon!
Hjärnan vilar
Det snöade ganska mycket igår, samtidigt som det har varit så pass vindstilla att träden ser helt fantastiskt vita ut. Jag verkligen älskar sådana här dagar, världen blir helt naturligt svartvit och min HSP-hjärna vilar i det. Det finns ingenting som stressar sinnena, allt som finns är olika former av träd, och lite konturer i landskapet. Molnen var så låga att den enda toppen jag såg var Skarvruet.
Jag tog det väldigt lugnt och bara åkte från den ena fjällbjörken till den andra, och letade efter de mest spännande formerna. Men så var det ju det här med mjuk snö… efter ett tag insåg jag att trots att jag åker i promenadfart, så belastas kroppen rejält när skidorna sjunker hela tiden. Lägg till ett par mindre smarta vägval med ännu djupare fluffig snö, och det slutade med att jag nu behöver en vilodag för att återhämta mig från min ”lätta återhämtningstur”. Men jisses vad det var mödan värt!
