En magisk dag vid Bolagen

Jag gillar att göra listor. Jag har en lista för allt, inklusive vilka vandringar jag vill göra innan vinter. Jag har lyckats att genomföra det mesta, men det var en som jag undrade om det blir av. Jag hade skrivit “Bolagskammen – fint väder och så lite vind som möjligt”. Obs att det står “så lite vind som möjligt”, jag hade inte vågat att skriva “helt vindstilla” för det händer ju väldigt sällan!

Men aldrig underskatta Mother Nature. För idag var det fint väder och helt vindstilla.

Stigen till gamla renvaktarstugan

Jag åkte till Svansjökläppens parkering på morgonen. Det var lite dimmoln kvar efter natten och jag kunde bara hoppas på att molnen skulle skingra sig senare. Och jag såg att Svansjös yta var inte alls spegelblank, så jag var tveksam om det skulle vara bättre på Bolagen. Men egentligen var mitt mål Bolagskammen, jag har aldrig varit däruppe och jag var nyfiken på vilken vy man hade därifrån mot Vigelmassivet. Så i värsta fall skulle jag kunna reka för framtida besök, men i bästa fall… ja då ska det ju bli bra!

Lite dimma kvar, utsikt norrut mot Skarsfjället och Helags
Lite dimma kvar, utsikt norrut mot Skarsfjället och Helags

Det var ungefär lika mycket snö här som på Skenörsfjället i förrgår, vilket betyder att det går att vandra men lite jobbigt är det. Men jag hade tur, det fanns några spår att följa till den gamla renvaktarstugan. Och det hjälpte mycket kan jag säga, för det första behövde jag inte ploga min egen stig i snön, och för det andra kunde jag se hur blött det var. Och det är ganska blött innan man kommer till den gamla stugan. Det är just det här att snön döljer saker som gör vandringen extra jobbig, för du vet inte vad som finns under snötäcket. Så du kan trampa i vatten (det var inte mycket is nu), eller du kan trampa i ett hål mellan stenarna. Och det finns en väldig massa stenar här!

Skuggan av morgonens sista moln på Vigelmassivet
Skuggan av morgonens sista moln på Vigelmassivet
Bolagskammen

Några hundra meter efter renvaktarstugan fick jag säga adjö till de gamla spåren och hitta min egen väg, och genade till höger mot Bolagskammen. På höjden var det lättare att gå, det är mindre snö, så jag kunde slappna av för en stund.

Tvärvigeln
Tvärvigeln

Där på kammen fick jag den där utsikten som hade drömt om – en helt spegelblank Bolagen med vitklädda Vigelmassivet i bakgrunden. Och solen hade kommit fram, så att världen var alldeles blåvit. Det var helt magiskt, sånt här upplever man inte ofta och när det väl händer, ska man passa på att njuta! Det är så speciellt med kombinationen av öppet vatten och snö, för att inte nämna spegelblankt öppet vatten!

Snölandskap söder om Bolagen
Snölandskap söder om Bolagen
Dimmoln över Rutfjället
Dimmoln över Rutfjället
Vigelmassivet (en panorama på 7 delbilder)
Vigelmassivet (en panorama på 7 delbilder)
Bolagen

Jag hoppades på att vädret skulle hålla så pass att jag hinner ner till sjön och fota speglingar från stranden. Det blev lite svårt att gå igen på väg ner, och en gång råkade jag på ett parti stenar som gav mig stora problem. Jag fick nästan krypa över i snigelfart, jag var så rädd att halka på de snöklädda och isiga stenarna, eller sätta foten i ett djupt hål mellan dem. Det var nog ett och annat svavelosande ord som jag släppte innan jag var på andra sidan… jag var inte helt glad över mitt vägval om vi säger så!

På väg ner till sjön
På väg ner till sjön

Efter ett par omvägar för att komma runt blöta ställen där jag inte visste hur mycket vatten det fanns, kom jag äntligen till sjön. Jag var superhungrig men jag ville inte slösa bort tid när det skulle kunna blåsa när som helst, och förtrollningen skulle släppas. Jag ville ta mig till udden framför Fjällnässtugan för att ta några panoramabilder, och äta efter jag var säker på att jag hade några kanonbilder. Och jag lyckades med det, jag tog bilderna och fikade framför denna magiska vy.

Vigelpiken
Vigelpiken
Fjällnässtugan
Fjällnässtugan

Under tiden som jag åt, började vädret att ändra sig. Dimmolnen var tillbaka, och ljuset blev lite diffust. Men det var faktiskt inte alls illa, för det där dämpade ljuset funkade fantastiskt fint med snön, samtidigt som det blev några snygga moln ovanför Vigelmassivet.

Bolagen nordväst
Bolagen nordväst med Vigelpiken i bakgrunden
I förgrunden ser man udden där jag snart ska fika
I förgrunden ser man udden där jag snart ska fika
Nu bildas det lite dimmoln över Vigelmassivet igen
Nu bildas det lite dimmoln över Vigelmassivet igen (panorama med 4 delbilder)
En båt som blir ett med naturen
En båt som blir ett med naturen
Moln över Storvigeln
Moln över Storvigeln
Tvärvigeln och Bolagen
Tvärvigeln och Bolagen
Stigfinnare

Jag gick på stranden tills jag kom till stugan vid den östligaste viken av Bolagen. Det var trevligt att följa stranden, ingen snö och lätt terräng. Men jag var ju tvungen att komma upp igen för att gå tillbaka till bilen, och nu hade jag inga spår att följa. Det var två väldigt långa kilometer som jag fick kämpa genom snön, och nu hände det som jag hade varit rädd för – foten gled i ett hål mellan stenar som snön hade dolt, och jag fick lite ont i knäet. Ingenting farligt, men jag ville inte råka ut för någonting värre så jag stannade flitigt för att kolla kartan för att se var stigen var. Den försvann flera gånger under snötäcket, och min teori var att det var säkrare att följa stigen än att hitta min egen väg i denna labyrint av stenar, tjärnar och myrar. Ett spännande landskap att uppleva på sommaren, lite för spännande idag!

Dags att ta mig upp från stranden. Nu har det börjat blåsa lite grann.
Dags att ta mig upp från stranden. Nu har det börjat blåsa lite grann.
Jag gick en liten bit längs den södra kammen, det här är landskapet rakt söderut
Jag gick en liten bit västerut längs den södra kammen, det här är landskapet rakt söderut
Säger tack och adjö! Mina steg i snön längst ner i mitten.
Säger tack och adjö! Mina steg i snön längst ner i mitten.

Jag var glad och lättad när jag kom fram till den gamla stugan och kunde följa mina egna steg tillbaka till bilen. Turen hade varit fysiskt krävande, men det är sällan som “mödan värt” stämmer så bra som det gjorde idag!

Norrsken som avslutning

Jag visste att det var norrsken på gång, men jag kunde inte riktigt bestämma om jag orkade ta mig ut på kvällen för att jaga norrsken efter den långa turen. Jag tittade ut för att kolla om det hände nåt, och när jag såg att det gröna rörde sig på himmelen, kunde jag inte stå emot frestelsen. Jag tog kameran och stativet och gick till Tevsjön, och fick ett par bilder innan molnen tog över. Borde ha gått tidigare…

Men jag kunde inte vara besviken över att missa norrskenet igen. Det går knappast att önska sig en bättre dag, det här var sånt som man drömmer om. Och idag blev drömmen sann!

Sista av norrskenet
Sista av norrskenet

2 Comments

    • Minna

      Hej Anita, tack själv! Jag blir så glad att höra att någon faktiskt läser mina skriverier, och tar tid att kommentera. Det betyder mycket! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top